Det var en stund kvar av dagen och jag hade precis kommit fram och sett den blå kärrhöken flyga bort från mig. Smått uppgiven att jag inte åkt dit tidigare satte jag mig på en höjd och spanade ut mot havet. Ett par fiskgjusar patrullerade på andra sidan fjärden. Rätt vad det var brakade det till i närheten av mig. Jag trodde det var någon rastande hund som kommit i närheten. Jag tittar snett neråt mot det håll ljudet kom från och får se detta rådjurskid som står hgst 10 meter ifrån mig. Dess mamma syns inte till. Jag knäpper försiktigt några kort för att inte skrämma den stackaren. Det verkar som den är ensam. Kanske har trafiken tagit dess moder. 10-15 minuter sitter jag still och iaktar kidet innan det slutligen ger sig av bakom en större buske. Till min förvåning går det runt busken och lägger sig ned. Jag kan fortfarande se framkroppen på det där jag sitter. Stackars liten, ensam i den stora världen. Jag har inte mage att sitta kvar utan ger mig av och låter det sova i fred.