GBR är ett naturreservat i västra Kanada ca 60 gånger så stort som Gotland. Ungefär hälften av ytan är skyddad mot avverkning och nyligen har det tillkommit lagar om var oljetankers och liknande får åka. Jakten på exempelvis björn är reglerad och troféjakt förbjudet. Detta är en av de största tempererade regnskogarna i världen. I skogen finns 1000-åriga gamla Western red cedar (jättetuja) och 90 meter höga sitka spruce (Sitkagran). Men det var inte träden jag åkte dit för.
First Nations (indianstammarna) har hållit den vita andebjörnen hemlig länge för att de inte ska skjutas men på senare tid har de istället blivit en symbol för området och använts för att få till reservatet. De vita björnarna är en underart till svartbjörnen med en recessiv gen som gör den vit. Dessa ville jag så klart få se. Som vanligt finns det inga garantier att få se djur och de vita björnarna är inte så många. De siffror jag hört är 200 stycken. Det är också ganska gott om varg i området. De simmar mellan öarna och fiskar lax i älvarna på hösten. Vi skulle börja att spana efter denna kustvarg.

2017-08-26

När jag kom hem från Alaska förra året började jag fundera på de vita björnarna i Kanada. Det tog nästan ett år innan det äntligen var dags att bege sig till Arlanda för att flyga. Den första sträckan var Arlanda – Frankfurt. Det gick smidigt men i Tyskland var det massor av kontroller och köer. Jag mötte upp Christopher, Paul, Stig, Tommy och Tomas som kom med ett senare plan än jag. Det tog tid att få på de 330 personerna i planet, ett Boeing 747-400.

Jag hade tur och kunde boka plats bredvid nödutgången så jag hade gott om plats och kunde ställa mig upp och sträcka på mig.
Vi flög över Färöarna och Grönland innan vi kom till Kanada. Det såg lite kargt ut.

9,5 timmar efter starten landade vi i Vancouver. Där hann vi med vätskekontroll innan nästa plan mot Prince Rupert.

Ett mindre propellerplan tog oss norrut mot vår uppsamlingsplats. Flygplatsen ligger på en egen ö så när vi landade blev det buss och färja till centrum. Snabbt in på boendet i Cow Bay för dusch och ombyte innan vi gick till Breakers Pub.

Det var drygt 24 timmar sedan jag lämnade hemmet. Nu var det lite att packa om innan vi skulle bli hämtade imorgon lunch.

2017-08-27

När vi kom igår var det mörkt och regnade. Jag hade ingen koll på hur det såg ut här. Nu kunde jag se boendet.

På morgonen var det bara regn 🙂 Det blev en sväng till Safeway för att fixa frukost. Efter frukost gick vi till Wallmart för att kolla och köpte även lite “godis” med till resan. Klockan 12 blev det Breakers Pub igen för att vänta in Lars och Byron. Ett par öl slank ned under tiden.
Vi såg genom fönstret att Marven kom med båten för att hämta oss och gick ut. Till slut var det lastat och klart. Nu väntade vi bara på att Marven skulle fixa klart någonting.

Det blev en lång tur med båten. Vid en ö nära kusten mot Alaska stannade vi. Där fanns redan två båtar på plats. Det var en pråm med sovtält och en med mattält. Vi lastade ur grejerna och gjorde oss iordning för att spana efter varg. I en liten gummibåt blev vi skjutsade till land en bit ifrån båtarna. Det var bara 1 kilometer att gå därifrån. Någon varg såg vi inte den kvällen men nu visste vi vad som gällde för morgondagen.

Det var inte de bekvämaste liggplatserna. Bunk beds som var 120 cm höga och 180 cm långa. Det värsta var nog ytan att ha grejer på. Vad skulle man torka kläder? Somnade till slut till Byrons välkända snarkningar. Dessa hörde jag tillräckligt på Svalbard i våras 😉

2017-08-28

Efter frukost blev det försök på varg igen. Det var rejält dimmigt på förmiddagen. Ibland försvann dimman och solen trängde igenom diset.
Korpen behövs det inte mycket ljus för att det ska gå att artbestämma. Om inte annat är det bara att lyssna.

Rätt vad det är kommer en varg på håll. Den verkar ensam. Den blir nyfiken vad vi är för ena och närmar sig försiktigt. Varg har inte jagats här i generationer så den fruktar oss inte.

Det blir några bilder i soldiset innan den vänder tillbaka.

Dimman lättar helt och himlen blir blå. Jag passar på att fota lite fåglar.

Det blev en lång dag och det var inte alltid så lätt att hålla koncentrationen med lite sömn den senaste tiden.

En god grillad köttbit blev det till kvällsmat. En Laphroaig avslutade en bra dag.

2017-08-29

Jag vaknade till en klar och något kall morgon. I den här delen av världen är tidvattnet otroligt kraftigt. Det kan skilja 6.5 meter mellan ebb och flod. På morgonen när jag vaknade stod båten på botten men nu var det på väg in igen. Vi fick vänta en stund så vi kunde ta båten bort.
Jag vet inte hur länge vi satt och tomglodde men rätt var det var så stod en varg vid sidan om oss.

Den tittade några sekunder innan den sprang in i skogen. Då den säkert skulle följa vattnet flyttade vi oss en bit för att se om den kom fram. Det gjorde den och när den såg oss kom den rakt mot oss.

Vargen tittade efter lax i vattnet men den verkade uppgiven. Laxen har nog inte börjat leka i större skala ännu.

Det här är barnacles eller havstulpaner . Det är något slags kräftdjur som väntar på tidvattnet då den reser sig ur skalet och viftar med en slags tentakler för att fånga in plankton. Vi såg fåglar äta dem och fick senare också lära oss att björnar krasar i sig dem. Vi tvåbenta var glada att det inte blev halt på stenarna 🙂

Vargen som vistades ute vid mynningen hade nu vandrat tillbaka där vi var. Den hade bytt sida på vattnet och var inte alls rädd.

Ett par havsörnar höll sig i närheten. Detta var tydligen deras fiskevatten också. Kanske väntade de på vargens rester.

Ännu en lyckad dag och jag somnade snabbt på kvällen. Ryggen var solbränd och det sved i nacken. Imorgon ska jag ha tröjan på mig. Det är jobbigt i regnskogen.

2017-08-30

Idag regnade det i regnskogen. Helt enligt schemat antar jag. Det regnar i snitt 6650 millimeter varje år här. Efter frukost gav vi oss iväg för att leta varg igen. Vi gick och pratade lite tyst efter strandkanten. Riggade kameror på plats vid den kurva som sträckte sig mot havet. Plötsligt säger Paul, där ligger ju vargen.

Undrar om den hörde när vi kom och blev nyfiken eller om den låg där innan. Jag tror den kom när vi höll på att rigga. Den reste sig ganska snart och gick sakta mot selet ovanför strömmen.

Vi hade regnkläder på oss. Vargens päls funkar nog bra den med men den sög i sig en del vatten.

Vargen hade ingen brådska utan lade sig i gräset igen. Ibland reste den på sig för att sträcka på sig eller bara kolla läget.

Den vilade ett tag och sträckte sedan på sig igen

Det hände inte så mycket och det var fler än vargen som blev trött.

Även om man är trött måste behoven uträttas.

Vargen sov mest hela tiden och fokus flyttades till annat. Här en lav jag inte sett tidigare som Stig kände till.

I Norge finns det ordentliga regnkläder. Färgglatt också 🙂

Flera gånger hade vi sett och hört laxar hoppa/plaska. Nu kom ett ljud som lät lite annorlunda. En flodutter hade simmat upp i strömmen.

Vargen var med oss 9 timmar innan den gav sig iväg. Det måste vara få förunnat att ha ett sådant sällskap så länge. Vi gav upp lite tidigare den här dagen. Ingen trodde väl att vargen skulle återvända mer till platsen.
Det hade slutat regna och alla kläder var torra när vi återvände till båtarna, skönt.

Vi hade precis ätit hamburgare, korv och strips när en varg kom gåendes längs stranden.

Den stannade en bit ifrån och ylade

Kanske var det på resten av familjen. Inte försökte den väl kontakta oss?
Det blev ett par Laphroaig efter denna kvällsuppvisning.

2017-08-31

Nytt försök på varg. Om vargflocken inte var på platsen skulle vi flytta oss till ett annat ställe under dagen. Idag behövde vi ingen båt för att ta oss till land.

Vargen hade sprungit längs land. Det var färska spår där men bara efter en varg.

Väl på plats såg vi vargen direkt. Den hade frukosten i munnen.

Vargen sprang iväg med fisken. Ett par örnar som var sugna på resterna följde efter. Någon flock var det tyvärr inte här idag heller så vi hoppades på att den här vargen skulle komma tillbaka. Det blev en del fotande av annat under tiden.

När vi kom tillbaka till båtarna var allting rivet och lastat. Vi åkte med Marven i hans båt. Marvens grabbar körde pråmarna tillbaka. Två hårdingar…

Vi hade inga problem att flytta oss framåt i fart men på mätaren omräknat från gallon stod det 64 liter i timmen. Inte gratis att åka stor båt direkt.

Vi spanade av diverse natursköna platser efter varg och/eller björn.

Efter att ha sett några knölvalsstjärtar dyka såg vi en svartbjörn födosöka längs klipporna. Den åt barnacles och eventuellt limpits (skålsnäckor). Det verkar som att laxen inte kommit igång riktigt.

En bit bort dök en ny björn upp. Det var den vita andebjörnen (spirit bear, kermode bear)

Den letade också mat vid klipporna

Björnen brydde sig inte speciellt mycket att vi var där. När den vek av mot skogen kollade jag runt på alla hoppande valar igen. Med lite tur fick jag en som hoppade på samma ställe flera gånger.

Vi var alla nöjda med dagens äventyr och det började bli dags för hemfärd. Nu flyttade vi på oss och skulle bo i indianbyn Hartley Bay. Stammen Gitga’at en av indianstammarna i Tsimshian First nation och har sätet i Hartley Bay. Det var svårt att tänka sig hur det skulle se ut.
Byns lokation var i en stor vik i en dal enkelt förklarat. Där fanns stora fina båtar som jag antar hör till invånarna. Man måste ha tillstånd för att komma iland i byn. En makaber syn mötte oss direkt. Någon hade sett en hjort simma i vattnet. Lagarna skiljer sig lite för ursprungsbefolkningen och de kan jaga i vattnet också.

Hela byn stod som på pålar och en meterhög trädtrottoar gick run byn för att förenkla framkomligheten. Det spar även en hel del vid snöskottning på vintern hörde jag. Våra väskor blev uppkörda med fyrhjuling som var vanligt i byn. Både el och bensin. Marven hade bygt ett nytt hus längst upp i byn. Där hade han en B&B-liknande rörelse för sina gäster. Huset var nytt och inte riktigt klart ännu men det var nytt och fint.
Jag delade rum med min gamle vapendragare från Svalbard. Byron bor strax utanför Vancouver så han hade inte så långt hit som vi andra.

Kvällsmaten bestod av kungskrabba. Det var gott!

2017-09-01

Frukost på boendet innan vi gick ner till hamnen där Marven stod och fyllde bränsle i båten. Vi gav oss av mot ett ställe där vi skulle ha chans att se en vargflock. När vi kom dit var det för mycket vatten så vi fick vänta ett tag.

Det blev en sväng mot en koloni med Stellers sjölejon i väntan på att vattnet skulle sjunka undan.

Ett par knölvalar tog vår fokus och vi följde dessa ett tag. De käkade fisk runt båten och en till och med hoppade 20 meter framför båten.

Tillbaka till sjölejonen. De brölade förskräckligt och det luktade inte precis hallon vid klipporna. Honan är i snitt 2.5 meter lång och väger ca 260 kilo. Hanen blir större och tyngre. I snitt 3 meter och 550 kilo men kan väga över ett ton till och med.

Vattnet sjönk undan så vi kunde gå iland på stället vi skulle till först. Medan Marven ankrade upp båten i viken tog vi en sväng upp i skogen.

Det blev en jobbig vandring längs strandkanten med klättring över fallna träd. Till sist kom vi fram till gläntan vi skulle spana vid. Där fanns redan två vargar. En valp och en trolig fjolårsunge. Valpen sprang direkt iväg. Den yngre vargen stannade betydligt längre på ängen vid ån.

Till slut tröttnade vargen och försvann över det fallna trädet längst bort på ängen.

Strax därefter kom en svartbjörn smygandes längs ån. Den höll sig bakom några buskar och gjorde ett par rusningar efter fisk. Till slut kom den fram och visade sig.

Björnen gick förbi på nära håll och kollade på oss.

Efteråt kom vi på varför. Den här platsen var inte bara bra för oss. Björnen hade också gjort en hel del högar i gräset framför oss.

Vi tillbringade resten av eftermiddagen på samma plats men vi såg varken fler björnar eller vargar. När vi skulle gå ylade Marven till dem och hela flocken svarade en bit upp efter bergskanten, mäktigt…

På väg tillbaka till Hartley Bay stötte vi på en spirit bear som käkade barnacles igen. Den gick där i regnet och krasade i sig av havets “läckerheter”.

Vi lämnade den vita björnen och åkte hemåt. Fast det var klent ljus stannade vi till vid en svart björn också. Vi hade verkligen flyt med björnarna.

Det var kväll och blött i luften när vi gick uppför trätrotoaren till boendet.

Det blev kycklingburgare på kvällen som satt fint. Kristoffer från Alingsås kom under dagen. Han var liiite peppad nu efter diverse berättelser.

2017-09-02

Idag skulle vi prova ett nytt ställe. Marven tog oss med till ett ställe där han brukar ha gäster. Solen låg på bra och det var svårt att ta några bilder här.

Efter ett tag fick Jag, Byron, Stig och Kristoffer följa med till övre fallet. Det var en snårig väg att vandra och vi fick spana runt i den mörka skogen på slutet så att vi inte skrämde någon björn. Det var tomt uppe vid fallet och samtidigt fick Marven på radion att en spirit bear var på väg ned till platsen vi kom ifrån.

Vi skyndade ner igen och fick reda på att den vänt och gått tillbaka uppströms. Sjöblöta av svett (jag i alla fall) gick vi tillbaka.
Efter att ha vadat över ån kom vi upp till ett jättefint fall med några lågor i. Vi satte oss till rätta och rätt vad det var passerade en svartbjörn över fallet.

Björnen började spana efter fisk i hålorna nedanför fallet och vi fotade för fullt. Rätt som det var knackade Marven mig på axeln och viskade “spirit bear”.

Det gick blixtsnabbt, den vita björnen rusade mot den svarta för att visa vems matplats det var.

Andebjörnen spanade av samma hålor som den svarta nyss kollat i och gav strax upp.

När chefen försvann upp i skogen kom den svarta tillbaka. Marven gick mot den och satte sig vid en sten och plaskade med händerna som en lax. Björnen blev intresserad och gav inte upp förrän den var 1 meter ifrån Marven.

Till slut skuttade den till och gick sakta nedströms och spanade i hålorna där.

Vi gav oss tillbaka till de andra och bytte plats med dem. De var borta ett par timmar och kom tillbaka lika nöjda då de också haft chefen framme. Innan de kom hade chefen varit där vi satt också och en annan svartbjörn med.
Det blev lite tidigare avslut på dagen idag (18:00). Vi kom hem medan det var ljust och jag tog direkt kameran för att fota lite.

Jag lyckades till slut hitta öppet wifi för att ringa hem med Skype. Det var en glad röst som svarade i luren och jag var tydligen saknad 🙂
När jag kom tillbaka var middagen serverad. Lax och kungskrabba, trevligt! Byron skulle ge sig av till Vancouver under morgondagen och Christopher var på väg till Alaska. Det blev lite rockad i boenden och Lars skulle flytta in hos mig imorgon. Jag försökte övertala Byron att följa med till Svalbard igen. Vi får se om jag lyckades med det. Trevligt var det att ses igen i alla fall.

2017-09-03

Ny dag, varmt och klarblå himmel. Inte det bästa för att fotografera. Starkt solsken blir sälla bra. De hade ju i och för sig kunnat regna rejält och det här är väl trevligare. Några kort innan avfärd.

Observera flytbryggan. Smart konstruktion som behövs för tidvattnet.

Panorama över Hartley Bay

Idag skulle vi spana av ett annat vatten. Det var längre att åka men kul att se nya platser.
Efter ett par timmar dök en björn upp. Den vandrade fram och tillbaka i fallet för att leta lax.

Den stod på stockar och ett par gånger hoppade den i för att försöka knipa en lax. Tyvärr misslyckades den båda gångerna.

Det blev fler vändor i fallet men någon lax fick den inte på denna fisketur.

Till slut gav den upp. Det måste vara jobbigt att fiska för efter detta var det dags att sova middag.

Efter ett tag reste och sträckte den på sig. Jag tror hungern satte in igen. Några försök till fiske innan den gav sig uppströms.

När björnen fått ett försprång följde vi sakta efter. Vi gick mot det övre fallet vid denna å. En björn var redan på plats och fiskade i fallet.

Vi kunde se laxar försöka hoppa över fallet. Björnen hade full koll på vad som hände och tog blixtsnabbt en fisk som den kalasade på.

Ytterligare en björn kom för att ta del av maten. De ville inte vara i närheten av varandra så när den andra kom gick den första och tvärt om.

Ännu en dag att vara nöjd med. Jag har inte antecknat vad det var för mat denna kväll så jag antar att det inte var något som föll mig i smaken 🙂

2017-09-04

Ny dag med blå himmel och varmt. Idag skulle vi tillbaka till det ställe vid var vid häromdagen. Stället med den stora vita hanbjörnen.

Det blev först ett stopp på det närmaste stället. Till en början var inte solen så hård då den inte nådde över träden. Det tog inte så lång stund innan bossen kom förbi för att kolla läget.

Han kollade av potentiella ståndplatser för laxen men det verkade tungt idag med.

Han gav upp och gick mot havet. Det tog inte alltför lång stund innan en något mindre svart björn kom fram genom skogen.

Björnen nosade sig fram och där vattnet porlade som mest reagerade han. Stod still några sekunder innan ett utfall. Detta var den första av många fiskar vi såg landas under dagen.
Kallt i vattnet och varmt från solen fick den svarta pälsen att ryka.

I början när laxen kommer äts det mesta. Blir det mycket lax kan de nöja sig med rommen och eventuellt skinnet.

Efter ett tag gick vi upp till fallet vid de fallna träden. Vi hann knappt med att komma i ordning när chefen dök upp. Han kom snett bakom oss ovan ett stort klippblock. Stig slog en båge vid samma block i samma ögonblick.

När han stod och spanade i höljorna kom en mamma med sin unge gående uppströms. Ungen hade bra självförtroende. Han skulle hoppa mellan två stenar men kom drygt halvvägs. Gulligt var det att se i alla fall.

Där vi stannade till första stunden på dagen såg vi en skogsmård pila på trädstammar och gräsbankar. Snabb som en vessla försvann den och jag fick bara någon suddig bild på den. Nu dök den upp 8 meter framför mig vid stenblocken. Kul bonus!

Den svarta björnen med ungen kom närmare. De spanade och vädrade men jag tror inte de kände lukten av bossen.

Ungen tittade på sin mamma när han hamnat på en sten nära oss. Hade självförtroendet fått sig en törn?

Boss upptäckte konkurrensen och mamman med ungen sprang till skogs när de såg honom.

Efter detta började den stora vita hanen få napp. Han plockade ett gäng fiskar och var herre på täppan.

Vid varje fångad fisk tog han med sig fisken till andra sidan ån där han hade sin viloplats, matplats och toalett. Efter ett bra tag kom mamman med ungen tillbaka till fallet. Denna gång kom hon ovan fallet och spanade ner.

När Boss såg björnhonan blev han tokskraj. Han sprang iväg fort som attan upp på stenblocken vid oss. Detta var varken första eller sista gången jag såg en björn ge sig för en mammam med unge.
Ännu en toppendag hade nått sitt slut. Vi måste lämna med tidvattnet i rätt fas. På hemvägen skymtade vi en vit björnmamma med en svart unge bland träden en bit från havskanten.

Det blev lax och ris till middag.

2017-09-05

Den här morgonen började vilt. En björn höll till bakom huset för andra morgonen i rad. Vi såg den strax före vi skulle gena där när vi gick till båten. Ingen av oss blev uppäten!
Det var blått på himlen idag igen. Vad är det här för regnskog?
När vi väntade på Marven såg jag ett typiskt “amerikanskt” djur. Något som borde ses här och inte hemma.

Idag skulle vi hoppa över björnarna och sikta in på val istället. Vi hade ju sett en del val och de beter sig annorlunda här än i Nordnorge tycker jag. De jagar mer i grupp och hoppar/plaskar mer.
Vi körde en bra bit utan att hitta någon val. Marven anropade några båtar och frågade där vi fick veta att det setts val i närheten där vi var. Till slut spottade vi en valstjärt som vi åkte för att undersöka.
Den här knölvalen var helt till sig av någon anledning. Kanske slog den med stjärten för att bedöva fisk så som späckhuggarna gör? Det blev rejäla plask av den.

Valen drog iväg efter ett tag men vi hittade något nytt intressant nästan direkt. En grupp om 6 sillvalar simmade mot oss. Det är världens näst största val efter blåvalen och det märks på den långa ryggen när det visar sig i ytan.

Däremot är den inte speciellt rolig att fota då den inte syns så mycket. Under ytan skulle vara kul 🙂
På andra sidan sundet såg Marven en grupp knölvalar som utförde en så kallad bubble net feeding. Det går till så att valarna letar på ett fiskstim. De simmar rund stimmet och håller dem i en cirkel. Några av dem simmar runt stimmet och blåser luftbubblor så de blir instängda i ett “nät”. Resterande dyker upp under stimmet och frossar i sig.
Vi åkte dit för att få se det på nära håll.

Det var 9 stycken i gruppen. De kom lite osynkat till ytan men det gick att räkna dem när de flyttade på sig. Marven stängde av motorerna och vi kunde höra dem kommunicera i vattnet. Here they come sa Marven och då såg vi bubblorna som bildade en ring och valarna dök upp strax efter.

Det var inte jättelätt att förutspå var de skulle komma och solen var lyste starkt på himlen men vilket äventyr.
Måsfåglar kryssade mellan käftar och fenor för att ta del av festmåltiden.

Det fanns också läge att ta någon klassisk knölvalsbild. Även om det inte kändes lika aktuellt just nu.

Ibland hörde vi dem kommunicera ovan ytan med. Det var allt från värsta brölet till pip-ljud. Jag tappade räkningen på hur många gånger knölvalarna var upp och käkade tillslut men det var många och häftigt varje gång.

Valarna flyttade på sig och strax därefter dök en grupp med späckhuggare upp. Kan det ha ett samband att valarna flyttade sig? Späckhuggarna var 6 honor och en kalv. Ingen större grupp men de kunde säkert ge sig på en mindre knölval.

Till slut verkade de mätta eller så var fisken i stimmet så få att det inte lönade sig där något mer. Hur som helst så simmade vidare.

Vi hade alla fått valbilder så det räckte till och blev över. Nu var vi på väg hemåt via sjölejon-kollonin. Där luktade och lät det som vanligt.

Vi var kvar där ett tag och tittade när de simmade runt och hoppade i vattnet. De ser riktigt klumpiga ut på land med är graciösa i vattnet.
Här var det tänkt att vi skulle avsluta dagen men det blev tre stopp till. Två svarta björnar och en vit var nere vid strandkanten. En av de svarta såg maffig ut.

På kvällen blev det Mac and cheese och lite annat tilltugg.

2017-09-06

Idag var det sista dagen med björnar. Jag hade redan fått se mer än jag hoppats på men en vit björn vid det övre fallet på ett visst ställe skulle inte sitta fel.
Vädret var lika “bra” idag. Det var inte bara lite med moln. Det var varmt också. Inte vad jag räknat med precis.

Nere vid utloppet av ån hade någon lämnat matrester.

Vargen äter normalt bara huvudet då det inte infekteras av bandmask som kan finnas i kroppen. Resten får alltså ligga åt fåglar eller så bär vargen med sig den upp i skogen och resterna blir gödning.

Det var ingen björn på första stället så det blev raskt upp till övre fallet som jag hoppades på. Någon björn fanns inte där heller men efter ett tag dök en varg upp. Den försvann blixtsnabbt igen. Synd, det hade varit kul att få se den jaga.
Efter ett tag kom det jag hoppades på från början. En vit björn vid detta fall.

Jag fick höra att detta var en hona som var ca 15 år gammal. Hon kollade snabbt av poolen nedanför fallet och kom så nära som några meter från mig.

Därefter fortsatte hon nedströms. Efter några minuter försökte vi hitta henne men hon var försvunnen. Tillbaka uppströms och nu stod en svart här och fiskade.

Den fick ett par laxar men båda gångerna försvann den direkt upp i skogen och det var knappt laxen syntes på bilderna. Diverse svartbjörnar avlöste varandra på platsen.

Vid platsen där vi satt fanns blåbär. De var lite annorlunda än hemma. Smakade inte lika mycket och växte på 1.5 meter höga risbuskar.
Efter några timmar var det dags att ge sig tillbaka till båten igen. På vägen nedströms plaskade det i ån från en björn som fiskade. Den var på väg uppströms innan vi kom fram.

Det var inte slut med björnar än. Från båten kunde vi se en vit som käkade havstulpaner. Här kunde jag ta farväl av de vita björnarna. Vi hade turen att se 4 stycken olika ov dessa sällsynta varelser.

På kvällen blev det en riktig festmåltid i form av hälleflundra.
Alkohol är inte tillåtet i indianbyarna. Jag som var så värd några fina whisky nu. En god öl till maten hade jag heller inte tackat nej till.

2017-09-07

Det blev frukost på boendet. Efter det packades det sista. Vi tog en sväng i byn. Bland annat hatte Marven sett till så att kulturhuset var öppet.

Tidigare fanns det fyra klaner i Hartley Bay. Korp, Örn, Späckhuggare och Varg. Nu finns tydligen inte vargen kvar men då målningen gjordes gjorde den det.
På macken sålde de tröjor med liknande mönster. De fisk en stororder när vi klev in genom dörren.
Nu kom regnet. Som vi längtat efter det 😉 Nä, regn klarade jag mig utan men lite moln som lugnat ned solljuset hade inte skadat innehållet i bildarkivet.

Det började dra ihop sig till avfärd. Vi hämtade våra väskor uppe vid boendet och gick ned till hamnen. Marven kom ner och sa adjö och den lilla färjan kom för att hämta oss.
Färjan går 2 gånger per vecka till Hartley Bay. Där får de matleveranser och andra varor också.

Vi han åka i 10 minuter med färjan innan någon ropade black bear. Det var på långt håll och det var knappt så man orkade titta ut. Man blir bortskämd när man haft dem under 10 meter hur mycket som helst.
Den vanliga lunchbagen med smörgås, chips och en energibar gick åt. Vissa hade nog behövt 2 bars.

Tror det tog 4 timmar att komma tillbaka till Prince Rupert. Vi fixade en taxi åt Stig plus våra väskor. Det var inte så långt att gå men med mycket packning att bära blir det jobbigt.
Innan vi lämnade boendet försökte jag få en uppgradering av rummet. Det fanns bara rum med toa/dusch vid ankomst när jag bokade. Paul hade frågat samma sak visade det sig och vi skulle få bo ihop? Hur tänkte de nu?
Det visade sig att de hade en lägenhet med två rum i som vi fick dela på. Det kändes riktigt lyxigt med så mycket yta.

Efter dusch träffades vi alla på Breakers Pub för mat och efterlängtad öl!

Med mat i magen handlade vi frukost på Safeway. Lika bra att passa på. Nu hade vi ju kylskåp att stoppa grejorna i.
Jag, Paul, Thomas och Tommy körde en liten efterfest i lägenheten. Vi pratade mycket om resan och de upplevelser vi varit med om.

2017-09-08

Stig, Tommy och Thomas knackade på dörren. Vi käkade frukost ihop inna Paul och Stig skulle ge sig av mot flyget. Jag och Värmlandsgrabbarna hade ett senare flyg till Vancouver. Vi tog en runda i byn medan vi väntade in vårt flyg.

Nu var det bara en massa timmar på flyg och flygplatser kvar av resan. Det blev en hel del säkerhetskontroller också som vanligt när man åker med stor fotorygga.

Allt flöt på smärtfritt i alla fall. Vi träffade Paul och Stig i Vancouver. Kristoffer och Lars lämnade samtidigt vid denna flygplats. Resan hem gick via London. Det var den 9 september när vi landade där. Tommy och Thomas tog av mot Norge medan jag och Hoforsborna flög till Arlanda.

Tack mina vänner för en oförglömlig resa!