Denna helg skulle jag vandra i Färnebofjärden med Gunsan. Vi hade förberett stora ryggsäckar med mycket kläder och varma sovsäckar. Kök och mat var också med.
På vägen söderut lämnade vi Gunsans bil i Gysinge och fortsatte ner till Östa. Solen hade nyligen gått upp men det var flera minusgrader.

När vi lämnat bebyggelsen passerar vi ett antal inägor.

Efter dessa kommer en otroligt vacker gammelskog. Förra våren stod vi här och lyssnade på ett par duvhökar som tjattrade med varandra. Idag var det nötskrikor och korsnäbbar som lät. Grön mossa breder ut sig på marken.

Det är ett varierande landskap av gammelskog, myrar, energiskog, åkrar, hyggen och älvängar.

Någon timme efter starten ser vi Nora kyrka i Tärnsjö. Här ska vi fylla på vatten för kvällen och morgondagen.

Kyrkan hade stängt av vattnet men vi fick hjälp vid församlingshemmet av en trevlig dam. Det finns ett par källor efter vägen men jag har bara tittat till dem en gång och vet inte status sent på hösten.
Vi lämnar Tärnsjö och kommer till Hagudden med sina stora ekar.

På andra sidan Nordmyran finns ett fågeltorn och tidigare ett vindskydd. En spång förbinder dessa två ställen.

Älvängen är en rastplats för flyttande fåglar och där häckar också en hel del fågelarter.
När vi kommit någon kilometer längre fram ser vi en rejäl kaka från björn. Linslocket är 8 cm i diameter…

Det ser nästan ut som min yogurt jag äter på morgonen. Färskt var det dessutom för det rasade massor av löv men väldigt lite hade hamnat i denna hög.
Klockan börjar dra iväg. Jag hade hoppats att vi skulle hinna till ett vindskydd utmed älven men det var ca 4 kilometer kvar till dess. Att spänna upp en tarp här kändes inte så bra med tanke på blåbärshögen.
Vi fortsatte en bit till och kom till en öppen fäbodstuga. Det var helt ok att använda denna. Braskamin fanns det dessutom.

Vi lagade till mat och pysslade lite. Det var kallare inne så lika bra att tända en brasa med en gång.
I min kåsa jag fått av mäster Göran Lind hällde jag upp en Laphroaig och njöt. Sprakande eld, värme, gott sällskap och en whisky. Vad kan mer önskas?

På kvällen käkade vi lite olika korv och ostar. Det var helt klart på himlen. Då är det härligt att befinna sig långt från störande ljus och se på stjärnorna.
Vi var båda trötta och somnade i sovsäckarna direkt när vi lade ned våra huvuden.

Efter frukost bar det av igen. Minusgrader vid starten men torr och klar luft.

Det var precis lika härligt idag som igår. Klarblått och inte ett moln kunde ses.
Den här sjön heter hundsjön. Ursprunget till namnet fick vi höra av en herre vi mötte. Det var nämligen så att en del fattiga bönder inte hade några vapen att avliva sin hund med. Då stoppade de den i en säck tillsammans med stenar och sänkte i sjön. Makabert men som han sa: Vad skulle de göra?

För dagen såg vi ett gäng sångsvanar husera i sjön

Vi passerade återigen den gamla kolarkojan. I en sån här koja kunde de bo i veckor medan milorna brann. Kolet såldes ofta till järnbruken i trakten.

Någon kilometer framöver kom vi till Skekarsbo. Där vid utkikstornet har vi vänt förrut då vi gått kyrkstigen.

Från tornet har man en bra utsikt över älven. Dock börjar träden växa så höga runt tornet så att norrut går det inte att se längre.

För första gången skulle vi alltså passera detta torn och vidare norrut. Det kändes härlig med lite ny mark att se och vandra.
Efter älven ligger ett antal vindskydd. Detta vindskydd tänkte jag att vi skulle sova vid men med de korta dagarna som är nu hann vi inte.

Vi gick blandat på stig och gamla grusvägar. Vägarna var frostiga och det kändes som tjäle i backen.

Där denna väg slutade kom vi till ett gigantiskt hygge. Vi gick över en kilometer för att komma till andra sidan.

Där var en annan skogsväg. Efter en bit på den vägen såg jag något som inte stämde. Stenen hade en så konstig form.

Detta var den första grodan vi såg men absolut inte den sista. Det var ett helt gäng under några kilometer. De måste vara en migration på gång.
Nu var vi riktigt slitna båda två. En axeln värkte på mig och Gunsans fotknölar brände. Här hittade jag en plats jag känner igen och nu var det bara 2.5 kilometer till fika vid Sevedskvarn.

Det var långa 2.5 kilometer innan vi kom fram. Underbart att ta sig en smörgås, ägg och lite korv. Nu var det bara drygt 5 kilometer kvar.

Jag gillar ekar. Förmodligen för att de inte är så vanliga där jag bor. Stora ekar gillar jag mycket men även stora träd har varit små.

Normalt sett brukar det vara mycket röda höstlöv. I år har jag nästan inte sett ett enda så när vi kom till ett träd som hade röda blad var jag tvungen att ta en bild.

Röda blad blir det av glukosen. Detta i samband med kyliga nätter och soliga dagar. Jag antar att det är för varmt på dagarna så glukosen försvinner.
Gunsan blev glad när jag bad henne sitta ned för ett kort.

Vi har nu kommit fram till Gysinge och har bara 1 kilometer kvar till bilen. Har vi klarat 36 stycken så ska vi klara 1 till också.
Vi har haft en underbar helg om än lite slitna.