Under gårdagen hade jag letat ugglor utan framgång. Denna dag skulle jag bara slappna av och njuta av det fina vädret.
Gunsan och jag hade planerat denna vandring länge men aldrig kommit till skott. För två veckor sedan var vi på väg med Ozzy men varningar om älgjakt gjorde att vi fick byta område.
När jag väntat och byggt upp förväntningar blir det ibland pannkaka av allt. Därför satte jag mig i “sceptic mode” innan vi åkte.
Den första biten plöjde vi igenom midjehög sly och gräs. När vi senare nådde högre mark blev det tort under fötterna och mer lättgådd terräng.
Vi kom på en stig också och det blev bara bättre. Diverse vattenpassager med broar efter vägen kändes pirrigt. Håller dessa broar och finns de kvar?
Den första var bara 10 meter lång och den höll för oss båda.

Bro nummer två var betydligt längre och knakade klagandes när vi gick på den. Det var is på vattnet efter några kalla nätter.
En härlig natur bredde ut sig i landskapet och jag kunde inte annat än njuta av tillvaron.

Vi passerade ännu en lång bro som lutade misstänksamt på sina ställen. Tur vi inte hade Ozzy med oss. Det hade kunnat blivit problem.
Ovanför nästa kulle såg jag något imponerande. Ett enträd med kraftig stam stod där lite stolt för sig själv. Med en omkrets på 23-24 cm och en höjd på 6-7 meter är det absolut det största enträd jag sett. Jag har i och för sig inte sett så många träd. Stora enbuskar har jag hemma men detta var mäktigt.

Någon kilometer till och vi kom fram till en liten bro. Solen stod lågt och skulle vi fika i solsken var det inget att fundera på.
Varm choklad och smörgås smakade gott. Gunsan hade bulla med också.

Vi fortsatte på stigen och kom fram till en traktorväg. Därifrån hade vi fem kilometer innan vi kom till bilen nöjda och belåtna.