Ring of Brodgar

Skottland, Aberdeen-Shetland-Orkney-Skye-Stirling

Den här resan startade med att det skotska bandet jag lyssnar på meddelade att de skulle göra sin avslutningsspelning i Stirling 18:e augusti. De meddelade detta redan ett år innan vi klev på flyget. Jag hade turen att få en speciell inbjudan till förköp av biljetter och köpte 4 stycken. Fredagen den 29/9 2017 var alla 25000 biljetter sålda efter 5 minuter. Folk fick panik över att det inte fanns boende. Tur jag bokade innan vi hade biljetterna:-) Sedan beslutade Runrig att också göra en spelning dagen innan så 25000 till biljetter såldes någon vecka senare.
När vi ändå skulle se Runrig så hade vi lite andra saker på listan. Aberdeen ville Gunsan se. Jag ville först och främst till Shetland och Orkney. Vi kom också fram till att vi skulle åka till Isle of Skye och därifrån försöka åka till St. Kilda. Vi hade 4 försök att ta oss dit 2014 men vinden var för stark och fel riktning. Avslutningen på resan skulle sedan bli Stirling och Runrigs spelning nedanför slottet. 3 veckor skulle vi bila (och färja) runt i Skottland.

300 mil med bil + färjor
300 mil med bil + färjor

Aberdeen
2018-07-30
Idag var det som vanligt alpinstart. Tidig morgon eller natt åkte vi ner till parkeringen för att lämna bilen. De hittade ingen bokning och det visade sig att jag hade missat detta. Allt var fullt också och med den lilla tiden vi hade åkte vi mot Arlanda och tog in på första bästa, 290:-/dag. Det blev till att springa till terminal 5 och lämna in väskor. Jag hann men Gunsans väska tog tvärnit. Under 30 minuter kvar fungerar inte självbetjäning. Efter vi fått skäll löste det sig och vi sprang vidare. Namnen ropades i högtalarna och vi sprang på. Till slut kopplade vi av på planet. Vilken start….
Jag stod hela flygresan då jag fått problem med ryggen 2 dagar innan. För första gången sedan jag kommer ihåg åt jag medicin. Både Voltaren och Alvedon. Det var tveksamt hur det skulle gå med ryggsäck och kamerautrustning. Efter vi hämtat bilen åkte vi norrut mot Falkland. En liten by med ett gammalt palats och en speciell staty och hus där scener från serien Outlander spelats in.

Parish church, Bruce fountain and Falkland palace i Falkland
Parish church, Bruce fountain and Falkland palace i Falkland

Vi for vidare förbi Dundee mot Glamis Castle. Ett enormt slott från 1400-talet. Det var häftigt att bara se det på håll.

Glamis Castle
Glamis Castle

Liksom på de flesta slott finns en otrolig historia. Slottet byggdes 1376 men de nuvarande byggnaderna är från början av 1400-talet. På 10 punds sedeln från The Royal Bank of Scotland finns slottet avbildat. Drottning Elizabeth bodde också här som barn.
Ett fantastiskt fint slott men man var tvungen att gå en guidad visning och fick inte fotografera inomhus. Guiden var inte så rolig att lyssna på heller.

Nästa stopp Brechin. Där ligger destilleriet Glencadam. Efter lite problem att hitta dit kom vi fram till byggnaderna.

Glencadam Distillery
Glencadam Distillery

De har inget besökscenter men jag vill se det ändå. När jag gick där med kameran kom en herre och bjöd in mig på whisky. Jag hämtade Gunsan och vi fick smaka 10, 18 och 21-årig whisky. Dessutom tog han fram new-make (nydestillerat). Där blev jag riktigt förvånad över att de hade så mycket smak på den. Annars var 21-åringen riktigt bra och 18 likaså.

Godisskåpet
Godisskåpet

Det blev promenad till ett matställe och promenad efter maten innan vi vågade oss vidare i bilen. Klockan började dra iväg och vi hade långt kvar till Aberdeen. Jag ville stanna vid Dunnottar Castle på ditvägen men det spöregnade så vi struntade i det. Det började mörkna när vi nådde Aberdeen. Vi packade ur i spöregnet och tog in på hotellet. Skönt att allt gått bra med ryggen. Nu var vi rejält trötta. Vi fick bära väskorna längst upp för fem trappor innan vi kunde lägga oss.

2018-07-31
Vaknade tidigt av trutar som skränade på takåsarna. De hade bon däruppe och genom fönstret kunde jag se över hundra stycken.
Efter frukost packade vi ihop det vi behövde för dagen och rullade mot Stonehaven. Där ligger Dunnottar Castle. Idag finns det bara ruiner kvar.

Dunnottar Castle
Dunnottar Castle

Ovanpå klippan ligger en mindre by. På 800-talet intog vikingarna slottet och dödade King Donald II. Slottet förstördes också då. 1297 intog William Wallace slottet och fick engelsmännen på flykt. Han förstörde även slottet. Följande århundranden har det byggts upp och förstörts i omgångar. Vi vandrade runt bland husen och lärde oss lite historia.

Knappa timmen senare var vi framme vid nästa slott, Drum Castle.

Drum Castle
Drum Castle

Vi gick runt slottet och tittade. Ett fint slott men den där känslan för att betala ~150 kr för att gå in infann sig inte. Vi tackade för oss och rullade till nästa.
Så kom vi fram till Crathes Castle.

Crathes Castle
Crathes Castle

När vi skulle betala in oss fick vi reda på att National Trust for Scotland hade ett nytt pass från igår. För 220 kronor fick vi gå in på alla slott som drivs av NTS i 3 dagar. Vi skulle till 3 till så det var inte mycket att fundera på.
Familjen Burnett fick marken av Robert Bruce 1323. Familjen hade egendomen i nästan 400 år. Slottets trädgård är 16000 m2. Tur det finns många som jobbar med den.

Trädgård
Trädgård
Lila blommor
Lila blommor

Inuti slottet är det som vanligt fantastiska rum.

Gunsan undrar varför inte vi bor här
Gunsan undrar varför inte vi bor här
Sovrum
Sovrum

En restaurang finns i närheten av slottet. Där fick vi i oss lite välbehövligt fika.

Vi hann med ett slott till idag. Det var som hämtat ur en Disney-film.

Craigievar Castle
Craigievar Castle

Craigievar är ännu ett fint slott i Aberdeenshire. Lika fint på insidan som på utsidan. Vi fick också gå upp på taket som inte är så vanligt.
Tillbaka till Aberdeen för mat. Vi hittade en italiensk restaurang som hade Lasagne på menyn. Efter maten tittade vi runt på diverse kyrkor och andra “landmärken” i Aberdeen.

Mercat Cross framför Salvation Army Citadel
Mercat Cross framför Salvation Army Citadel
St. Andrew's Cathedral
St. Andrew’s Cathedral

Ljuset var bra nu på kvällen så vi gjorde en resa till Dunnottar igen för några bilder.

Dunnottar i sista kvällsljuset
Dunnottar i sista kvällsljuset

Vi somnade direkt efter ännu en lång dag.

2018-08-01
Sista dagen i Aberdeen. Vi skulle hinna med två slott till innan vi gick på färjan till Shetland så det var bra att trutarna väckte oss tidigt igen. Vid första slottet kom vi samtidigt som personalen. Det gäller att vara på tårna 🙂

Castle Fraser
Castle Fraser

Ännu ett läckert slott. 1575 började bygget och 50 år senare stod det klart.

Stora öppna spisar och porträtt är vardagsmat
Stora öppna spisar och porträtt är vardagsmat
En mindre matsal
En mindre matsal
Gunsan planerar krocketbanan
Gunsan planerar krocketbanan
Slottsgården
Slottsgården
Vår roliga lek med speglar
Vår roliga lek med speglar
Trätronen. Torkare och tömmare sökes....
Trätronen. Torkare och tömmare sökes….
Walled garden
Walled garden
Rosa blommor
Rosa blommor

Vi kände oss nöjda med Fraser och åkte vidare mot nästa.

Fyvie Castle
Fyvie Castle

Om jag kommer ihåg rätt var det drygt 100 rum i detta slott. Det hade inte snålats med utrymmet heller och definitivt inte med inredningen.

Öppna spisen vid sidoingången
Öppna spisen vid sidoingången
Matsalen
Matsalen
Duellant-pistoler
Duellant-pistoler
Kontor
Kontor
Hall med porträtt
Hall med porträtt
Damernas rum
Damernas rum

De hade till och med en egen kyrka med riktig kyrkorgel i detta slott.

Nu var vi ganska långt norröver. I höjd med whisky-meckat Dufftown. Tyvärr ingen tid att åka dit igen. Vi skulle tillbaka till Aberdeen.
Vår orgie i slottsbesök i Aberdeenshire var nu över. Vi hade en tid att passa för att hinna med färjan. In i Aberdeen i rusningstrafik bara…
Vi köade ett tag innan vi fick åka på. Vi tog oss upp på “soldäck” och tog farväl av Aberdeen.

Aberdeen down town
Aberdeen down town

Jag kommer inte sakna staden men vi fick ett par fantastiska dagar i området.
Vi käkade på båten och kollade runt lite. När vi kommit ut på havet tog jag med teleobjektivet och kollade efter fågel. Då och då kom det havssulor och flög förbi. Natten tillbringade vi i såna här….

Reclainer chair
Reclainer chair

Ögonmask, filt och hörselproppar ingick. Jag hade föredragit en säng med detta fick duga.

Shetland
2018-08-02

Jag vaknade vid 4 och behövde sträcka på mig. Gick ut från rummet med reclainers och sträckte benen. Där möter jag en herre från england. Han kunde prata. O gud vad han kunde prata. Jag blev fast en timme fast jag försökte ta mig därifrån. Jag berättade om honom för Gunsan när hon vaknade. Vem tror ni vi träffade i frukostkön? Gunsan började skratta när hon fastnat i hans fälla 😀
Nu var vi framme på Shetlandsöarna och Lerwick.

Lerwick
Lerwick

Vi åkte direkt till det B&B vi hade i Lerwick och checkade in. Direkt därefter skulle vi norrut så långt det gick. Ett tiotal mil och två färjor senare var vi på ön Unsts norra ände vid Hermaness National Nature Reserve. Stället är döpt efter jätten Herman som bodde där. Han blev iväglurad av en sjöjungfru tillsammans med en annan jätte. Hermaness omges av höga klippor och massvis av havsfåglar häckar där. Det är även fullt av storlabbar ute på heden men deras ungar är nu flygfärdiga och vi blev inte attackerade när vi vandrade där.

Hermaness
Hermaness
Får med lamm betar överallt
Får med lamm betar överallt
Havssula, Northern gannet, Morus bassanus
Havssula, Northern gannet, Morus bassanus
Lunnefågel, Puffin, Fratercula arctica
Lunnefågel, Puffin, Fratercula arctica
Stormfågel, Northern fulmar, Fulmarus glacialis
Stormfågel, Northern fulmar, Fulmarus glacialis
Del av havssulekolloni
Del av havssulekolloni

Jag och Gunsan vid Muckle Flugga. Nordligaste punkten på Skottland.

Muckle Flugga
Muckle Flugga

10.6 kilometer senare begav vi oss söderut igen. Den lilla ön Unst har många fyndplatser efter vikingar. Över 50 boplatser har hittats. I The Viking Unst Project har man byggt upp ett av dessa långhus och även ett vikingaskepp.

The Viking Unst Project
The Viking Unst Project

Vi tog en fika på ett litet ställe på ön Yell. Vi hade tid innan färjan skulle gå. När vi kom tillbaka till Lerwick var det matdags. Vi åt något friterat skräp innan dusch och läggdags.

2018-08-03
Vi fick en god natts sömn. Någon enstaka trut på morgonen men det var härligt att vakna upp tyst fast vi var mitt i staden.

Lerwicks takåsar på morgonen
Lerwicks takåsar på morgonen

Det bor bara 7000 i Lerwick så det är ingen stor stad direkt.
Till frukost valde jag rökt lax och äggröra. Det var mycket godare än det låter och jag åt det, yoghurt med färska bär och toast varenda dag här.
Direkt efter frukost åkte vi flera hundra meter till hamnen för att ta färjan till ön Bressay. Vi var först på och av färjan och åkte direkt tvärs över ön. Där parkerade vi och gick ner till nästa transportmedel.

Noss National Nature Reserve
Noss National Nature Reserve

Då vi var lite tidiga fick vi vänta på stranden. Förutom att det var fullt av små flugor var det en härlig morgon.

Att ta det lugnt är också avkopplande :-)
Att ta det lugnt är också avkopplande 🙂

Till Noss finns inga färjor. Dit blir man utskjutsad med gummibåt. Det är bara att visa upp sig vid bryggan så kommer den som sköter om visitor centre på ön och hämtar en i gummibåt.

Vår skjuts till ön
Vår skjuts till ön

Noss är ett sjöfågelreservat och tjejen som hämtade oss berättade var de olika arterna häckade. Det var ju lite sent på säsongen men något skulle vi nog se. Det gällde att se var man satte fötterna i alla fall för det fanns hål som räckte ända ner till havsytan. Kaninerna hade sina hål de med.

Gloup hole och kaninhål
Gloup hole och kaninhål

När vi nådde den östra sidan av ön började klipporna bli rejält höga. Där hittade vi också fåglar efter klippkanterna.

Lunnefågel putsar fjädrarna
Lunnefågel putsar fjädrarna

Lunnefågeln är en favorit men jag tycker havssulan är lika häftig. Det var speciellt att se dem flyga runt vid häckningsplatsen.

Havssula, Northern gannet, Morus bassanus
Havssula, Northern gannet, Morus bassanus

Längst ut på de högsta klipporna kom vi till den stora kolonin. Där var de ca 25000 paren. Det är inte lätt att leva så många ihop. Inte ens inom familjen.

Det var ditt fel... Nä, du skulle fiska idag
Det var ditt fel… Nä, du skulle fiska idag
Del av havssulekolloni
Del av havssulekolloni
Havssuleunge provar vingarna
Havssuleunge provar vingarna

Efter diverse storlabbar och svartkråkor kom vi upp på toppen av ön.

Jag på toppmarkeringen
Jag på toppmarkeringen

Där blev det en fika med mackor och frukt. Belåtna med vad vi sett hittills gick vi längs klippkanten tillbaka till platsen vi startade från. Nu när det var lugnt med större fåglar kunde jag se vad det var för mindre fåglar som flög ikring efter klippor och på heden.

Skärpiplärka, Rock Pipit, Anthus petrosus
Skärpiplärka, Rock Pipit, Anthus petrosus

Lärkorna var svåra att komma nära men lätta att se. Det var gott om gärdsmyg också men de var så snabba och gömde sig i alla tänkbara hål. Dock verkade de inte lika rädda. En strandpipare med stor unge syntes på en stenmur.

Strandskata, Eurasian oystercatcher, Haematopus ostralegus
Strandskata, Eurasian oystercatcher, Haematopus ostralegus

Vi såg en enda sillgrissla. Den låg och ropade på något. Kanske hade den en större unge i närheten? Den borde i och för sig vara i havet nu.

Tobisgrissla, Black guillemot, Cepphus grylle
Tobisgrissla, Black guillemot, Cepphus grylle

Det här blev en riktigt bra dag. Vi njöt hela vägen runt. Det är såna här dagar som jag tänker tillbaka på när det känns hopplöst.

Gunsan trivs
Gunsan trivs

Nere på lägre höjd igen. Här häckade en mindre koloni silvertärnor. De har snart en lång flygning till Antarktis på schemat.

Silvertärna, Arctic terna, Sterna paradisaea
Silvertärna, Arctic terna, Sterna paradisaea

Vi sneddade in från utkanten av ön en bit och hör en fågel skrika. Efter ett tag ser vi den. Det är en kustlabb som är “skadad”. Den flög framför oss och sprang åt sidan flera gånger.

"Skadad" kustlabb
“Skadad” kustlabb

Rätt var det var swischade det till ovanför våra huvuden. Det visade sig att den eventuella sothönan vi sett nyligen var en labbunge. Den ena förräldern försökte locka iväg oss i motsatt riktning. Vi var ändå ca 100 meter från ungen så jag tycker de överreagerade en aning.
Till slut fick jag min chans på gärdsmygen. Denna gång verkade den stolt visa upp ett byte den tagit.

Shetlandsgärdsmyg, Shetland wren, Troglodytes troglodytes ssp. zetlandicus
Shetlandsgärdsmyg, Shetland wren, Troglodytes troglodytes ssp. zetlandicus

Gärdsmygen på Shetlandsöarna är liksom den på Färöarna en egen underart. De flyttar heller inte över vintern.
Efter en kanondag på den lilla ön fick vi skjuts tillbaka till Bressay där vi hade mer matsäck i bilen. Det behövdes efter den knappa milen vi vandrat runt ön.

Panorama över Noss
Panorama över Noss

Vi hann med att se fyren på södra delen av ön innan vi tog färjan till Lerwick också.
Efter dusch så tog vi en tur inne i stan. Det märks att det är en gammal stad. De trånga gränderna avlöser varandra i centrum.

Trånga gränder
Trånga gränder

Det här skulle kunna vara Lerwicks Mercross (market cross) eller gamla marknadsplatsen. Kanske såldes det fisk och skaldjur här för länge sedan.

Mercross?
Mercross?

Här på Baines beach har de varit och spelat in scener i deckaren Shetland. Det såg inte badvänligt ut men en strand har de mitt i staden.

Gunsan vid Baine's Beach
Gunsan vid Baine’s Beach

Vi käkade senare på den enda pizzerian i stan. På kvällen köpte vi massor av frukt och mumsade på.

2018-08-04
Idag skulle vi till Noss igen. Fast denna gång skulle vi dit med båt och på utsidan av ön. Där hoppades vi få se havssulorna dyka efter fisk. Vi åkte ut klockan 6 på morgonen. 5 personer plus kapten/guide.

På väg ut på havet
På väg ut på havet

Han berättade mycket om fåglarna som jag kände till och han sa också att det finns fler isbjörnar än Bonxies (storlabbar). Konstigt. På den tiden vi var på ön såg vi säkert 100 labbar men inte en ända isbjörn 😎
Vi rundade söder om Bressay och redan nere vid fyren kom havssulorna.

Havssula, Northern gannet, Morus bassanus
Havssula, Northern gannet, Morus bassanus

När vi kom på utsidan av Noss blev det mer fåglar. Här såg vi de första sillgrisslorna.

Sillgrisslor
Sillgrisslor

Hassulorna låg i rader på hyllorna. Kalkstensklipporna är perfekt för att husera havsfåglar.

Många sulor
Många sulor

Skarvar brukar det ju vara gott om men de kanske lämnat sina reden nu. Vi såg i alla fall några par.

Toppskarv, European shag, Phalacrocorax aristotelis
Toppskarv, European shag, Phalacrocorax aristotelis

Trots sin storlek är havssulan graciös. Den rör sig obehindrat och landar med precision på de smala hyllkanterna.

Graciös flygare
Graciös flygare

De bildar livslånga förhållanden och knyter kärleksbanden ofta. Då kan det se ut så här.

Uppvaktning
Uppvaktning

Mamma och pappa knyter starkare band och ungen ser och lär. Ungen kommer från det enda ägget som dessutom blivit ruvat under en fot av både mamma och pappa.

Klippformationer
Klippformationer

De går inte så bra för de tretåiga måsarna men ännu så finns det kvar på väl valda platser.

Tretåig mås
Tretåig mås

Sulorna samlar färgglatt bomaterial. Det betyder ofta repstumpar och nätbitar som kommer från fiskebåtarna. Tyvärr faller fler offer för nedskräpningen.

Död sula som fastnat i skräp
Död sula som fastnat i skräp

Vi fick se fiskande sulor också. Fullt av dem men det var typ omöjligt att fota dem på nära håll. De viker vingarna bakåt och störtdyker….

Havssula dyker
Havssula dyker

Här kan man se hur det ser ut under vattenytan när de svischar förbi

Otroligt att de inte krockar med varandra.

När vi skulle åka in till Lerwick igen tittade solen fram. Det var en härlig morgon.

Noss från Nordsjön
Noss från Nordsjön

På vår väg norr och västeröver såg vi plaskande i vattnet. Det var en grupp rissos delfiner som simmade en bit framför oss. Vi följde efter dem en bit. De simmade runt oss och kom ganska nära. Jag var där och filmade med GoPro’n men fick de dök när de kom nära båten.
Rissos delfin är den största arten av delfinerna och väger mellan 300-500 kg. Den föredrar områden kring kontinentalsocklarna på 400-1000 meters djup. Sitt nära släktskap med valarna visade den när den slog fisk vid ytan som en späckhuggare.

Rissos delfin, Risso's dolphin, Grampus griseus
Rissos delfin, Risso’s dolphin, Grampus griseus

En annan bild på en av delfinerna…

Rissos
Rissos

Vi var med dem 25-30 minuter innan vi åkte mot Lerwick. Utanför hamnen stannade Phil båten. Det tog två minuter sedan kom George på båten.

Sälen George
Sälen George

Han var van att få fisk från båtarna. Han hade två av sina fruar med sig också men de höll till i vattnet.
En bra start på dagen. Nu var det min tur att få fisk. Vi gick hem till boendet för frukost och dusch.
Sedan bar det söderut mot St Ninian’s Isle. En liten ö med Storbritanniens största tombolo på 500 meter (ön sitter ihop med fastlandet med en sandbank).

St Ninian's Isle
St Ninian’s Isle

Vi vandrade runt ön. Först till den lilla fyren i väster. Sedan upp på norra delen. Där var klipporna lite högre och stormfåglar häckade fortfarande.

Stormfågel matar sin unge
Stormfågel matar sin unge

På ön bodde Shetlands skyddshelgon Saint Ninian. Ett kapell byggdes på 1100-talet och ruinerna av det finns kvar.

St Ninian's Chapel
St Ninian’s Chapel

Nästa stopp blev Scalloway. Den näst största staden på Shetlandsöarna. Drygt 1000 ortsbor kallar det sitt hem. Vi skulle till museet och ta en titt på slottsruinerna.
Är man på Shetland måste man ju bara fota en Shetlandsponny

Shetlandsponny
Shetlandsponny

På museet fick vi lära oss mycket om Shetlandsbussen. Det var vanliga fiskebåtar som seglade mellan Shetland och Norge under andra världskriget. De fraktade bland annat vapen och förnödenheter till norska motståndsmän men även flyktingar från Norge åkte med dessa. Fiskebåtarna byttes ut mot ubåtsjägare i början av 1943. Scalloway var basen för detta från 1942 till krigets slut.

Ubåtsjägaren Vigra
Ubåtsjägaren Vigra

Det går fortfarande att gå in i Scalloway Castle men det kan nog bli lite dragit på vintern.

Scalloway Castle
Scalloway Castle

Slottet byggdes av familjen Stewart som var greveskapet på Orkney. I byn Birsay hade de sitt riktiga palats. Detta kanske bara var en sommarstuga eller någonstans att hålla till medan de inkasserade skatt från folket.

Vi åkte senare tillbaka mot Lerweck igen. Nu stannade vi till vid den lilla sjön mitt i staden. Där ligger Clickimin Broch.

Clickimin Broch
Clickimin Broch

En broch är ett runt hus från järnåldern. Den äldsta byggnaden är från bronsåldern. Ca 700 år före Kristus.
Efter maten tog vi sedan en lugn kväll med tv-tittande och chips.

2018-08-05
Min födelsedag firar jag sällan med tårta. Jag brukar göra något minnesvärt istället. Denna dag skulle Gunsan och jag ner till södra spetsen av Shetland. Där ligger byn Sumburg och den arkeologiska platsen Jarlshof (Earl’s Mansion). Fram till slutet av 1800-talet fanns där bara en gammal herrgård. En storm svepte in och blåste bort en massa sand. Då upptäcktes dessa ruiner som innehåller byggnader från 2500 år före Kristus till herrgården från 1700-talet. Yngre stenåldern, bronsåldern, järnåldern, vikingatiden. Här har människor lämnat avtryck från många tidsåldrar.

Några av husen
Några av husen

Från ruinen av Jarlshof House kan man få en överblick av området.

Selfie i Jarlshof
Selfie i Jarlshof

Efter hårdmacka med mjukost vid bilen tog vi på oss kängor. Det blev en vandring till fyren vid Sumburgh Head.

Sumburgh Head
Sumburgh Head

Där var det fortfarande kvar stormfåglar och lunnefåglar. Lunnarna var kul att se.

Lunnefågel, Puffin, Fratercula arctica
Lunnefågel, Puffin, Fratercula arctica
I luften
I luften

Det är säkert fin utsikt från fyren men det var lite grått när vi var där. Fyren användes som radiostation under andra världskriget. Det var byggt som ett museum i några av byggnaderna.
Vi fortsatte mot kullen med radarstationerna. På vägen kunde vi se den flygplats vi fick köra bil över.

Sumburgh Airport
Sumburgh Airport

Återstående kilometrar mot bilen gick segt. Det märktes att vi varit ute ett tag nu. Men så länge det är trevligt går det bra. På vägen tillbaka ljöd en siren och lampor blinkade. En man kom och stängde en bom så vi fick vänta.

Trafikstopp på flygplatsen
Trafikstopp på flygplatsen

Det var en märklig känsla att köra på landningsbanan. När vi skulle leta på Old Scatness Broch fick vi köra tillbaka igen då vi missat avfarten så det blev några vändor.

Wheelhouse, Old Scatness Broch
Wheelhouse, Old Scatness Broch

Vid Scatness gräver man fortfarande. Det var inte lika trevligt som Jarlshof. Kanske blivit bortskämd?
Vi kom till Lerwick sent på eftermiddagen. Nu skulle vi gå till någon trevlig restaurang. Var vi än letade hittade vi bara asiatiska ställen. Inte vad jag var sugen på. Google tipsade om ett ställe 1.5 kilometer bort, det verkade bra. Väl framme visade det sig att det var ett stort sunkigt hotell. Man fick bara äta där om man bodde på hotellet. I den separata hotellbaren fick vi beställa. Enklare rätter hade de men hamburgare funkar alltid.

Hamburgare
Hamburgare

Vi träffade också Thony och Thony. Två trevliga herrar som bjöd på både öl och historier.

2018-08-06
Vår sista dag på Shetland var grå och stundtals våt. Vi hade bestämt att vi skulle “göra staden” idag så det spelade inte så stor roll. Vi hade bott granne med Fort Charlotte men inte varit in där. Nu passade vi på.
Det blev också en sväng till Baine’s Beach igen för att se om det var lågvatten. Ja, nu kunde vi gå på stranden.

Jag på Baine's Beach
Jag på Baine’s Beach

Nästa plats blev museet. Där lärde vi oss allt om Shetlands historia. 1469 gifte den danska kungen bort sin dotter till en skotsk kung. Han hade inga pengar till detta men gav Orkney och Shetland i pant. Danskarna försökte under följande 200 år få tillbaka dem men öarna blev istället en del av Skottland.

Ett enkelt skotskt hem
Ett enkelt skotskt hem

På eftermiddagen lämnade vi Lerwick. Det kändes vemodigt att lämna Shetland men samtidigt skulle det bli kul att se något nytt.

Lämnar Lerwick för Orkney
Lämnar Lerwick för Orkney
Södra fyren på Bressay
Södra fyren på Bressay
Redo för nya äventyr
Redo för nya äventyr

Mitt mellan Shetland och Orkney finns en liten ö som heter Fair Isle. Jag hade gärna åkt dit ett par dagar men vårt schema var fullspäckat ändå.

Fair Isle Lighthouse
Fair Isle Lighthouse

Vi kom fram till Orkney sent på kvällen. Det var bara att åka direkt till boendet i Kirkwall.
Om vi haft en orgie i slott runt Aberdeen så kan jag sammanfatta att vi haft härliga naturupplevelser på Shetlandsöarna.

Orkney
2018-08-07
Vi vaknade av tystnaden strax norr om Kirkwall. Kirkwall är ungefär lika litet som Lerwick och det bor även ca 7000 här. Genom fönstret kunde jag se St Magnus Cathedral. Den stora kyrkan i staden.

St Magnus från sovrummet
St Magnus från sovrummet

Vi duschade och käkade frukost innan vi begav oss mot Mull Head vid Deerness. Där skulle vi vandra runt halvön och se den “gloup” som finns där. Gloup är det samma som ett blowhole eller “gluppa” på fornnordiska. En grotta med ingång från havet som rasat in.

Gloup
Gloup

En mycket fin natur var det här. Förutom de vanliga sjöklipporna kunde vi se fina formationer på backen också.

Pussel?
Pussel?

Längst ut på halvön är det härliga formationer på klipporna och små “öar” som sticker upp.

Härlig natur
Härlig natur

På en av “öarna” finns ett gammalt kapell, Brough of Deerness. Där finns också lämningar efter flera byggnader från vikingatiden. Arkeologer gjorde en utgrävning här 2008. Ett av de första beviset på att vikingar blev kristna har också hittats här.

Gunsan på väg upp för "ön"
Gunsan på väg upp för “ön”

Vid dessa höga klippväggar häckade gott om stormfåglar.

Stormfågelunge
Stormfågelunge

Vi hade ett strålande väder även om vindarna var lite kalla ibland. Det löste jag med min nyinköpta mössa från Shetland.

Jag med min nya mössa
Jag med min nya mössa

När vi kommit till nordvästra sidan tittade jag ner i ett område mellan två klippväggar. jag kunde se att det rörde sig men visste inte exakt vad det var. Med kameran löste det sig.

Hermelin, Stoat, Mustela erminea
Hermelin, Stoat, Mustela erminea

Kul att se en hermelin. De är gulliga. Tyvärr är det helt förödande för fågelpopulationen här ute. De hör heller inte hemma på Orkney eller Skottland för den delen. Den sista biten till bilen gick vi och njöt av väder och upplevelser.
Efter matsäck rullade vi söderut mot Lamb Holm. Där nere byggdes det barriärer under andra världskriget för att stoppa tyska u-båtar. Det var premiärminister Winston Churchill som bestämde detta därav namnet Churchill Barriers.

Churchill Barrier vid Lamb Holm
Churchill Barrier vid Lamb Holm

Italienska krigsfångar, 550 stycken som fångats i Nordafrika, skickades till Camp 60 för att hjälpa till med bygget av barriärerna. De fick tillåtelse att inreda en av byggnaterna som en katolsk kyrka och det var framför allt Domenico Chiocchetti som ledde arbetet. Det italienska kapellet är den enda byggnaden på platsen som finns kvar idag.

The Italian Chapel
The Italian Chapel

Vackert utsmyckat inuti

The Italian Chapel
The Italian Chapel

Eftermiddagen spenderade vi i centrala Kirkwall där vi först siktade in oss på St Magnus Cathedral.

St Magnus Cathedral
St Magnus Cathedral

Magnus var greve på Orkney tillsammans med sin kusin Håkon. Den senare dräpte Magnus vid en dispyt om vem som bestämde. Magnus systerson byggde senare katedralen. Starten för bygget var 1137.

Träsniden
Träsniden
Stenpelare i katedralen
Stenpelare i katedralen

På andra sidan gatan vid Magnus ligger Bishop’s Palace. Där bodde den första biskopen William den gamle av norsk-katolska kyrkan.

Ruiner, biskopens palats
Ruiner, biskopens palats

Det är endast ett stenkast till Earl’s Palace. Där byggde Patrick Stewart, Earl of Orkney, ett palats då han inte tyckte att Bishop’s Palace var lämpligt för hans ändamål.

Earl’s Palace, Kirkwall
Earl’s Palace, Kirkwall

Vi tog en promenad i gamla staden i Kirkwall också.

Kvällspromenad
Kvällspromenad

Sedan hittade vi en pizzeria och avbröt för sen middag. I skymning letade vi oss till vårt boende i norra delen av stan.

2018-08-08
Idag var det dags för Highland Park. Ett välkänt destilleri jag har mycket gott att säga om. Bilen parkerades i centrum och vi promenerade dit. Härifrån har jag druckit åtskilliga 25, 30 och 40-åriga whisky.

Highland Park Distillery
Highland Park Distillery

Gunsan och jag var ensamma med guiden. En yngre kille men påläst. Han gick igenom processen galant och svarade även på de frågor jag hade om diverse åldrar, blandningar och procent. Nöjda med Highland Park gick vi tillbaka till bilen. Whiskyn bjöds innan turen så nu var det ok att åka igen.
Mot nästa destilleri…. Scapa Distillery har jag inte så mycket att säga om. Jag har bara provat enstaka sorter från det destilleriet. När vi kom dit blev jag inte sugen på att gå en guidad tur. Det kändes inte så gemytligt.

Scapa Distillery
Scapa Distillery

Vi köpte varsin glass och fortsatte mot nya äventyr. Nu skulle vi beta av platser västerut.

Rennibister Earth House
Rennibister Earth House

Detta underjordiska hus hittades 1926 när en skördetröska körde sönder taket. Genom den trånga ingången kröp bostadsägarna in 1000 år före Kristus.

På Cuween Hill finns en gravkammare från yngre stenåldern ca: 3000 år före Kristus. Det finns en hel del av dessa men det roliga med denna är att taket är intakt. Det var helmörkt därinne och ficklampan som fanns att låna funkade inte. Tur att Gunsan hade en liten i ryggan.

Cuween Hill Chambered Cairn
Cuween Hill Chambered Cairn
Inuti gravkammaren
Inuti gravkammaren

Vi åkte till nästa gravkammare direkt efter. Denna är också från samma tidsperiod. Taket har rasat in på så att de satt upp fönster för ljuset. Kul att se i bättre ljus också. Den här var lite större och de små gångarna var djupare.

Unstan Chambered Cairn
Unstan Chambered Cairn
Inuti gravkammaren Unstan
Inuti gravkammaren Unstan

Nu skulle det bli grand-finale bland gravkammare. Det är i och för sig inte helt säkert att det är en gravkammare. Med 35 meter i diameter och en höjd på 7.3 meter är den störst på Orkney.

Maeshowe
Maeshowe

Det beräknas vara byggt runt 2800 BC. Utgrävning har det varit här flera gånger. Den senaste gjordes 1861. Då upptäcktes också all den runskrift som gjorts flera hundra år tidigare. Världens största samling av runskrift. Det hittades också spår av att vikingarna använd kammaren och att skatter bevarats där.

Runskrift
Runskrift

Genom den här gången lyser solen vid midvintersolståndet. Solen lyser då mitt mellan de två bergen på ön Hoy och över en flera meter hög rest sten (Barnhouse stone) hundratals meter från ingången. Rakt in och lyser upp kammaren. Detta sker bara när solen står som lägst.

Gången in till Maeshowe
Gången in till Maeshowe

Maeshowe ligger på Unescos världsarvslista (Heart of Neolithic Orkney). Nästa resmål, en stencirkel dryga kilometern därifrån, hör också till i samma grupp listan.

Ring of Brodgar
Ring of Brodgar

Stencirkeln är 104 meter i diameter och en av de största i Storbritannien. Från början stod här 60 resta stenar men nu finns 27 stenar kvar. Det har inte gjorts någon riktig utgrävning i området men man tror det är byggt 2500 – 2000 år före Kristus. Det är alltså det senast skapade av de stora i området.
På vägen hem åkte vi förbi Stones of Stenness. Det hör också till Heart of Neolithic Orkney. Mer om det en annan dag.

2018-08-09
Idag skulle vi åka längs västkusten. Första stoppet skulle bli till viken vid Skaill och Skara Brae. En by som upptäcktes 1850 efter att en storm drabbat Orkney. 8 sammanhängande hus daterade till ungefär 3180 till 2500 före Kristus. Äldre än både Stonehenge och pyramiderna. Det var välbevarat vid utgrävningen. Området är inhägnat med ett stort visitor center. De öppnade om 40 minuter. Det fanns en grind de glömt att låsa så vi gick in själva.

Skara Brae
Skara Brae

Gunsan och jag gick där i drygt 30 minuter och fotade samt läste information om platsen på uppsatta skyltar.

Skara Brae
Skara Brae

Till slut kom en kvinna och frågade vad vi gjorde men det var lugnt. Det blev en promenad på stranden och en fika innan vi åkte vidare. Skaill House öppnade inte förrän 11 så det fick vi ta på tillbakavägen. Nu fortsatte vi upp mot Birsay för en vandring ut till ön när tidvattnet var så lågt att det gick.

Brough of Birsay
Brough of Birsay

Ett vandra till en tidvattensö kräver lite planering. Vi kom fram innan vattnet vände så vi skulle lugnt hinna runt ön och tillbaka. Vi skulle också hinna med en fika därute. På ön finns lämningar äv hus från både vikingar och pikter. Pikterna levde i Skottland ungefär 400 till 900 efter Kristus.

Ruiner efter vikingabyggnader
Ruiner efter vikingabyggnader

Vikingarna hade till och med en bastu här. Innan vikingarna bodde här pikter men de blev bortjagade under 900-talet.

Ruiner från kyrka och kloster som använts på 1100-talet
Ruiner från kyrka och kloster som använts på 1100-talet

Vi hann med att ta oss tillbaka utan problem. I den lilla byn Birsay skulle vi nu se Earl’s Palace. Det är ruiner efter palatset där greve Robert Stewart hade sitt huvudpalats.

Earl's Palace, Birsay
Earl’s Palace, Birsay

Bredvid ruinerna ligger St Magnus Church. När Magnus Erlendsson (greven av Orkney) mördats, begravdes han här. 20 år efter hans död grävdes han upp och benen blev placerade i ett skrin högt på altaret. Han blev helgonförklarade.

St Magnus Church, Birsay
St Magnus Church, Birsay

När katedralen i Kirkwall byggts flyttades hans kvarlevor dit. Den här platsen har använts för dyrkan i över 900 år.
Klockan var betydligt mer än 11 och vi åkte till Skaill House igen. Nu gick det bättre att komma in.

Skaill House
Skaill House

Marken har använts som boplats i över 1000 år. Det har hittats flera fynd från brons och stenåldern här. 1620 fick biskopen land här och byggde en enkel herrgård som byggts på över åren. 1991 till 1997 rustades byggnaderna och sedan har det varit öppet för allmänheten.

Bibliotek med lönndörr
Bibliotek med lönndörr
Ett av alla sovrum
Ett av alla sovrum

På baksidan av herrgården hade de falkenering. Vi fick se några ugglor och falkar där.

Harrisvråk
Harrisvråk

Innan vi åkte till vårt ny boende i Stromness skulle vi vandra några kilometer till Yesnaby Cliffs. Det är ett område med gammal röd sandsten. Där finns några höga sea stacks. Yesnaby Castle är 35 meter hög och står på 2 ben.

Yesnaby Castle
Yesnaby Castle

I området häckar lunnefågel och grisslor men det var inget vi hann med.

Vi åkte sedan till nya boendet. Ett jättehärlig hus strax innan Stromness. Efter incheckning åkte vi och käkade. På kvällen pustade vi ut på rummet. Det var fin utsikt mot staden och bergen på Hoy.

Stromess med Hoy i bakgrunden
Stromess med Hoy i bakgrunden

2018-08-10
Snabb frukost och sedan bokning av färjebiljetter till ön Hoy. Dit skulle vi imorgon men biljetterna kunde ta slut då det var mässor och liknande för bönder runt ikring. Sedan passerade vi Houton där morgondagens färja gick ifrån och landade i Orphir. Där hade greve Paul sitt residens 1136. Byggnaden höll en stor dryckeshall. Bredvid fanns dörren till rund kyrka. Den byggdes av Haakon Paulsson och tillägnades alltså St Nicholas

St Nicholas Church
St Nicholas Church

Jag vet inte om kyrkogården används idag. Där var uteslutande gamla gravar.

Gammal kyrkogård vid Orphir Round Church
Gammal kyrkogård vid Orphir Round Church

Vi gick på stigar några kilometer längs vattnet innan vi vek av mot en mindre väg som ledde oss tillbaka till bilen. Vi ställde in GPS’en på South Ronaldsay. Det är ön längst söderut av de som är sammanbundna av Churchill Barriers.

Churchill Barrier
Churchill Barrier

Innan man hann bygga dessa sänkte man skepp för att försöka stoppa framfart mellan öarna.

I södra spetsen av South Ronaldsay ligger Tomb of the Eagle’s (Isbister Chambered Cairn). Från parkeringen var det en mile att gå dit. Halvvägs kom vi till ruinerna av en bronsåldersbyggnad. Där fanns en ruin av en bronsåldersbyggnad ca 3000 år gammal. Bonden som hade marken hittade denna. 1958 hittade han också gravkammaren ute vid havet när han letade sten att använda som grindstolpar. Bonden grävde och hittade först yxhuvuden, klubbhuvud, kniv och diverse polerade föremål. Några dagar senare hittade han 30 människoskallar i en liten kammare. Bredvid dessa skallar och andra människoben låg klor och ben från 14 havsörnar. Gravkammaren har daterats till 3150 före Kristus men benen från örnarna tros vara 1000 år yngre. Dessa kammare användes alltså under lång tid.

Tomb of the Eagles
Tomb of the Eagles
Gunsan drar sig in
Gunsan drar sig in
Inne i gravkammaren
Inne i gravkammaren

Nu var det lång väg tillbaka. Vi stannade till i Kirkwall för frukt och macka. Sedan blev det mot Ness of Brodgar för att se den utgrävning som pågår där.
Bilen pep till och det kom en varning för lågt däcktryck på vänster bak, 15 psi. Jaha, hur mycket är det då? Vårt resmål låg ju nästan på vägen till närmaste mack så vi körde vidare.
2003 startade utgrävningen på näset och den är långt ifrån klar. Platsen är välkänd bland arkeologer och många av dessa tar semester för att komma hit och gräva. Här har det hittats bostadshus och rituella hus. Vissa hus har daterats till 3000 före Kristus men dessa står på äldre byggnader som inte grävts fram ännu. Massvis av olika föremål har också hittats. Här kan du läsa mer om Ness of Brodgar, http://www.nessofbrodgar.co.uk.

Utgrävning vid Ness of Brodgar
Utgrävning vid Ness of Brodgar

Tillbaka i bilen pep den om 14 psi, jaha?! Jag rullade på 200 meter till för att se på Stones of Stennes i bra ljus. De är mäktiga de där stenarna.

Stones of Stennes
Stones of Stennes

Här fanns för länge sedan en stencirkel med 12 stenar. Idag är det inte så många kvar men imponerande att de reste dessa stenar. Man vet att en av stenarna träffades av blixten och förstördes 1980. Vad som hänt med de andra kommer nog aldrig fram.

Bilen tyckte inte om att bli lämnad. Nu pep den och meddelade att det bara var 12 psi kvar, hmmmm. Väl på macken visade det sig att 12 psi var bara 0,8 bar. Jag fyllde på däcken och hoppades. Det tog inte lång tid innan trycket var lågt igen, attans. Det blev till att ringa supportnumret. Efter totalt en timme i telefonkö och tre samtal fick vi hjälp. De skulle komma någon från Kirkwall inom en timme och fylla i lagningsmassan som finns i bagaget. Det skulle kosta en bra slant att använda detta.
Killen på boendet så att han sett att garagedörren var öppen på det lokala garaget. Han plockade fram en kompressor för att fylla luft och så åkte vi dit. Mannen i garaget tittade och hittade något i däcket. Med tång drog han ut det och stoppade in en gummiplugg. 5 minuter tog det max. Det ironiska var att vi i Skottland fått in en sån där kopplingsskruv från IKEA i bildäcket. Jävla Ingvar 🙁
Efter detta kunde vi handla inför morgondagen och även ta oss ut dit.

2018-08-11
Tidig frukost och bilen mot Houton. Här utgår färjan som tar oss till Hoy. Vi var först på och av färjan och med lite tur hade vi varit först till skatten. Vi visste bara inte i vilken ände vi skulle leta.

Regnbåge vid Ward Hill
Regnbåge vid Ward Hill

Det var single track road hela vägen till Rackwick. Därifrån skulle vi vandra till Old man of Hoy. En 137 meter hög sea stack.

Rackwick
Rackwick
En bit på väg
En bit på väg

Det var gråmulet och regn när vi kom till ön. Nu började det spricka upp på himlen. Detta känner jag igen :-)*
Vi såg “gubben” på långt håll. Först när vi kom nära såg vi hur stor han egentligen var.

Old man of Hoy, 137 meter
Old man of Hoy, 137 meter
Gubben, Gunsan och jag
Gubben, Gunsan och jag

Vi stannade ett tag och njöt av utsikten. Vi käkade något innan vi vände tillbaka till bilen. 10 kilometer men värt varenda steg.
Efter detta åkte vi till andra sidan Hoy och ut på ön South Walls. Dessa är nu sammanbundna med fyllnadsmassa och väg. Där nere ligger Hackness Martello Tower and Battery.
Hackness artelleri byggdes 1813 och ser idag ut som efter renoveringen 1866. Stället såldes efter första världskriget och blev en bondgård. Sonen till bonden bor idag kvar i ett av husen och är 98 år gammal.

Artelleribyggnader
Artelleribyggnader

Tornet är egentligen ett fort. Konstruerat så att kanonkulor skulle studsa av fasaden.

Hackness Tower
Hackness Tower

Det var mycket större inuti än vad man trodde och fienden trodde knappt att det var något försvar. 12 personer bodde i tornet.

Logement
Logement

I källarvåningen fanns mat, vatten och krut. Allt de behövde för att kunna stå pall.

Trapp ner till bottenvåningen
Trapp ner till bottenvåningen
360-graders kanon på takvåningen
360-graders kanon på takvåningen

Det var eftermiddag och inte allt för lång tid till sista färjan skulle gå. Det visade sig att vi hann upp till ett kommunikationscenter för flottan i alla fall. Det ligger alldeles ovanför byn Lyness där färjan går ifrån.

Royal Navy Communication Centre (HMS Proserpine)
Royal Navy Communication Centre (HMS Proserpine)

Det var centret för Scapa Flow som var Storbritanniens största flotta. Här jobbade 230 kvinnor med signaler från olika utrustningar.
I Lyness fick vi lära oss att lilla ön Hoy hade 30 tusen människor under andra världskriget. Normalt är det 3 tusen. Totalt på Orkneyöarna var det ca 100 tusen under kriget.
Tillbaka i Stromness gick vi på baren för mat. Jag tog en hamburgare och ett par öl. Det var jag värd 🙂
Innan vi åkte hem kollade vi in gamla kanontorn från världskrigen.
Jag kunde konstatera att bildäcket fortfarande höll tätt, skönt. Imorgon skulle vi vidare mot fastlandet. En lång resa längs västkusten mot Isle of Skye.
En kort sammanfattning om Orkney var ett Eldorado i kultur och Historia. Det var absolut inget fel på naturen heller.

Isle of Skye
2018-08-12
Vi lämnade Stromness och Orkney tidigt på morgonen. Det var ännu en fin dag här uppe. Hoppas vi skulle få fortsatt fint väder längre söderut.

Stromness Harbour
Stromness Harbour

Det var smidigt att komma av färjan vid Scrabster. Vi kom av snabbt och körde några mil på motorväg. Sedan blev det mindre vägar.
I en av de djupa havsvikarna hittade vi Ard Neakie. 1840 byggde man brännugnar för kalksten här. Dessa finns kvar idag. Här skulle det vara häftigt att bo.

Ard Neakie
Ard Neakie

Just innan Smoo Cave hade vi tänkt att åka zip-line. Det var stängt så det fick bli direkt till grottan. Smoo Cave är en unik grotta som formats av både söt och saltvatten. Den yttre delen är 40 meter bred och 15 meter hög. En ravin på 600 meter leder fram till öppningen. Ravinen var tidigare en del av grottan men rasade för länge sedan. Idag når bara högvatten på våren in till grottan. Arkeologer har hittat lämningar från yngre stenåldern fram till vikingatiden

Smoo Cave
Smoo Cave
Gunsan inne i grottan
Gunsan inne i grottan
Längst in
Längst in

Vi rullade på söderut igen. Nu var det single track roads som gällde. Här och var gjorde vi stopp för att sträcka på rygg och ben.

Utsikt över Farrmheall
Utsikt över Farrmheall

Halvvägs nådde vi Ullapool och käkade färsk fisk. Det var riktigt gott. Det rassliga vädret höll i sig ända fram. Innan vi körde över bron till Isle of Sky stannade vi till och knäppte lite kort vid slottet Eilean Donan.

Eilean Donan Castle
Eilean Donan Castle

Tyvärr var det lika grått väder den här dagen som de två övriga gånger vi passerat här.
Till Portree kom vi på kvällen. Det var en riktigt lång körning på dessa småvägar. Efter ca 12 timmar i bilen kände jag av ryggen igen. Det blev massage och ryggläge resten av kvällen.
Jag han också med att läsa mail. Den båt som skulle ta oss till St Kilda var inlämnad på reparation och reservbåten var också trasig. Kilda var egentligen anledningen till att vi var här igen så det var surt. Nu har vi missat 6 försök att ta oss dit :'(

2018-08-13
Idag var det dags för kängor igen. Vi skulle vandra Quiraing men först till älvornas dal, Fairy Glen. Det var regn på morgonen och vi hade regnkläder på. Regnet upphörde strax innan vi stannade bilen och det var skönt.

Fairy Glen
Fairy Glen
Tänk att få slå upp ett tält här
Tänk att få slå upp ett tält här

Vi klättrade upp på den lilla toppen för att ta lite bilder.

Selfie från Castle Ewen
Selfie från Castle Ewen

Härifrån var det inte långt till Quiraing om vi åkte single track tvärs över mot Staffin. Men herregud var bilar det var där. Ett par mil bort vid Quiraing fanns förklaringen. Där var det nästan lika mycket bilar som på parkeringen till Ullared. Inte nog med att de parkerade som idioter. De körde som såna också. Det var många bilar med F och I på.
Att gå runt och upp till Quiraing var däremot bättre. De visade sig att nästan alla stannade vid vägen och tog en selfie med berget i bakgrunden. Vädret var så där men vi vandrade på.

Quiraing
Quiraing

Ju högre upp vi kom desto mer moln hamnade vi i. Det var fuktigt i luften men regnkläder behövdes inte. Jag fick gå i mina långkalsonger då jag inte hade några andra byxor med mig 🙂

Vandringskläder
Vandringskläder

Vi var två blöta svenskar däruppe. Vi träffade också en amerikan som inte hittade runt. GPS är bra!

Gunsan glad som vanligt
Gunsan glad som vanligt

Vi kom tillbaka till bilen som planerat. Det tog tid att ta sig tillbaka till stora vägen då tillströmningen av bilar fortsatte. På vägen ner till Portree på östra sidan passerar man Kilt Rock. Där tänkte jag att vi skulle stanna. På långt håll kunde jag se att de var bilar parkerade överallt så det struntade vi i. Likadant när vi kom till The Storr. Det var bilar överallt och på båda sidor. De var i vägen för trafiken så det var bara att lätta på gasen. Vad är det här… så här var det inte för några år sedan.
Vi tillbringade tid på rummet innan vi gick till byn för mat och handla frukt och godis.

Portree
Portree

På Coop hade de extra-pris på flera whiskyn. Jag köpte en flaska XXXXXXXXXXXX för bara £20. Den öppnade jag när vi kom tillbaka. Det var jag värd 🙂
Jag pratade i telefon med Kilda-båtens ägare som berättade att de passade på att laga båten medan det skulle bli blåsigt där ute. Då var det heller ingen ide att lägga energi på att boka färja till Yttre Hebriderna och åka därifrån. Tanken fanns dock innan.

2018-08-14
På det B&B vi bodde på bodde en skotte som jobbade som chaufför (limo). Han berättade att för 2-3 år sedan började det flockas på Skye. Det märktes hela året.
Smått slagna över folkinvasionen tog vi en tidig start och åkte längst söderut på ön till Armadale. Där var det lugnt nu på morgonen.

Armadale Castle
Armadale Castle

Klanen McDonald byggde detta 1790 och det var deras huvudbostad till 1925. Idag ägs det av en fond som sponsras av klanmedlemmar runt om i världen. Om branden kom före det övergavs vet jag inte men det blev bara ruiner kvar av den vackra herrgården.

Innergården sedd från baksidan
Innergården sedd från baksidan

På den drygt 80 km2 stora marken finns förutom huset även en fin trädgård.

Regnblöt blomma
Regnblöt blomma

I mitten på augusti har det mesta blommat ut men tidigare under sommaren är det nog jättevackert här.

Trädgård
Trädgård

Klanen har också byggt ett museum som går igenom allt från historiska fynd hittade på ägorna till krig och klanstrider.

Armadale Museum
Armadale Museum

Eftermiddagen tillbringade vi i Portree med att titta i affärer. Det blev ett par öl på en pub och mat på pizzerian också. Vi lade oss tidigt på kvällen för att komma iväg i tid nästa morgon.

2018-08-15
Vi startade klockan 5 på morgonen. Damen på B&B hade gjort matsäck åt oss så vi tog den med i bilen och åkte till Storr. Strax före 6 på morgonen var vi redo. Det var mulet och låga moln när vi klev ur bilen. Bara en till bil på parkeringen lovade gott.

Stigen upp till Storr
Stigen upp till Storr

Efter ett tag kom vi upp till The Old Man of Storr. Det var sån dimma att vi inte visste exakt var vi var eller vad vi såg.

Old Man
Old Man

Även om vi inte såg mycket så fick vi ju röra på benen. Tyvärr blåste det rejält också men upp skulle vi.

Min ständigt glada Gunsan
Min ständigt glada Gunsan

Vi fick scrambla över ett ställe där stigen rasat. Efter detta var det knappt någon stig. Vid kammen mot toppen måste det blåst minst 15 m/s.

Gunsan biter ihop
Gunsan biter ihop

Gunsan brukar alltid vara glad. I detta väder med vind, höjder och stup här och var hon sammanbiten. På toppen blåste det så hemskt att jag inte ville ta av mig ryggan för att ta fram en kamera. På vägen ned tittade jag ut för kanten på ett ställe. Jag tyckte jag anade något i dimman/molnet. Några sekunder senare såg ja det klart.

I molnen
I molnen

Tänk om det händer….kanske klarnar det upp lite mer? Två minuter efter så kunde jag se hela formationen från en bra vinkel dessutom.

The Old Man of Storr
The Old Man of Storr

Jag tog ett gäng bilder och till slut fick jag någon som var hyffsat klar från moln. Rätt var det var försvann det i moln igen. Vi fortsatte mot den ravin vi skulle gå ner i. Det var stundtals brant med lite klättring men allt gick bra.

På väg ner
På väg ner

Nerifrån kunde vi se att det lättat något men jag hoppades att molnen skulle göra sitt i bilden. Jämngrått är inte så roligt heller.

Sett nerifrån
Sett nerifrån

Det blev ännu en lugn eftermiddag. Mat i Portree och tv på rummet under kvällen.

2018-08-16
Tanken var att vi skulle åkt till St Kilda en dag när vi var på Skye. När det sket sig hade vi inte så mycket planerat. Det fick bli Dunvegan Castle igen. Ett fint slott i och för sig men vi hade besökt det förut.

Dunvegan Castle
Dunvegan Castle

Nytt sedan sist var att de tillät fotografering inomhus. Bra där!

Trappen till övervåningen
Trappen till övervåningen
Bibliotek/arbetsrum
Bibliotek/arbetsrum

Det hade varit kul att få prova på hur det är att bo själv på ett sånt här slott. Kanske springa ut i trädgården ibland?

Gunsan vid vattenfallet
Gunsan vid vattenfallet

Ett sådant här träd skulle jag ha vid mitt slott också.

Monkey Puzzle Tree
Monkey Puzzle Tree
Monkey Puzzle Tree
Monkey Puzzle Tree

Sedan skulle jag ha fullt av blommor i trädgården.

Färgglatt
Färgglatt
Liljor
Liljor

Det skulle vara mycket blommor i trädgården. Långa rader och många olika färger.

Trädgård
Trädgård

Efter slottsbesöket tog vi en liten väg tvärs över Skye hem. Fin natur och kul att se något nytt. På kvällen packade vi våra väskor ännu en gång. Nu var det snart dags för sista platsen.
Isle of Skye har otroligt fin natur. Några fina slott och ett “hyffsat” destilleri med. Tyvärr förstörde turistinvasionen det denna gång.

Stirling
2018-08-17
Vi lämnade Skye i regn. Eilean Donan åkte vi bara förbi. Nu var det fokus på Stirling och Runrigs spelning imorgon kväll. Vi siktade på käk i Fort William. Där visste vi att det skulle finnas öppna ställen. Det slutade med diverse intag efter besök på Lidl. Frukt och chips är ju gott 🙂
Vidare åkte vi över Glen Coe. En av de häftigaste platser jag varit på. Regnet förstörde fina minnen och vi körde bara på. Den här dalen vill jag vandra i igen ett annat år.
På eftermiddagen nådde vi Stirling. Det var mycket avspärrade vägar p grund av spelningen. Till slut hittade vi rätt i alla fall och parkerade utanför B&B. Då visade det sig att vi skulle bo i huset bredvid. Där var Tina och Peter också. Inte vad jag bokat men orkade inte göra något nu.
Det blev en tur ut för att få i sig mat och till närmaste affär.

Old Bridge
Old Bridge

På kvällen blev det ett antal öl och whisky. Kul med syster och svåger.

2018-08-18
Vi käkade frukost med Tina och Peter i det andra huset. Jag gjorde upp med ägaren att det var fel på boendet och skulle få nya rum. Dessutom ville jag ha hälften av pengarna tillbaka och det gick bra, skönt.
Efter frukost åkte vi mot Edinburgh. Halvvägs dit finns ett slott som varit med i Outlander. Slottet där Jamie är född och flyttar tillbaka till i en av säsongerna, Lallybroch. Igentligen heter det Midhope Castle och ligger på ägorna till Hopetoun.

Midhope Castle
Midhope Castle

Vi kikade också på en grotta som Jamie bodde i på flykt från engelsmännen. Dock var det bara öppningen som var filmad där och det andra studio.
Efter detta fortsatte vi i Outlander-spåret vi hade. En mil bort finns Hopetoun House som var hem för Duke of Sandringham.

Hopetoun House
Hopetoun House

Hopetoun House är ett rejält hus som började byggas 1699. Under 1700-talet byggdes det på i omgångar. Om jag kommer ihåg rätt är byggnadspriset i dagens valutakurs drygt 3 miljarder. I den vänstra halvan bor Adrian Hope, 4th Marquess of Linlithgow, och hans familj.

Sällskapsrum
Sällskapsrum
Matsal
Matsal
Ett av alla sovrum
Ett av alla sovrum
Ett annat sovrum
Ett annat sovrum
Selfie
Selfie
Uppe på taket
Uppe på taket
Hus som hör till
Hus som hör till
Denna byggnad förekommer ofta i Outlander som gata i Paris på 1700-talet
Denna byggnad förekommer ofta i Outlander som gata i Paris på 1700-talet

Vi käkade i restaurangen på Hopetoun House innan vi åkte tillbaka till boendet. Det blev till att snirkla rejält då det var avstängt här och var. GPS’en var inte till så stor hjälp nu. Vi bytte rum och fick klart bättre. Efter ett tag kom T&P upp för whisky/öl/cider. Ombytta och klara för Runrig.

Peter, jag och Tina
Peter, jag och Tina

Jag bytte sedan min Highland Park t-shirt mot en Runrig jag med och så gick vi. Till och med Gunsan hade t-shirt :-O
Det var lämmeltåg till platsen nedanför slottet. Fin plats för en spelning. Det är inte så lätt att få till denna back-drop.

Arenan nedanför Stirling Castle
Arenan nedanför Stirling Castle

Det var skapliga förband. Donnie Munro som sjöng 25 år i Runrig öppnade med sitt 4-mans band. Jowlie Fowlis tog över. Hon var även med på 40-års jubileet. Runrig kom sedan ut och startade sin 3 timmar långa konsert.

Runrig, The Last Dance
Runrig, The Last Dance

Det var många bra låtar som spelades och en blandning av gammalt och nytt. Efter att ha blivit inropade på scenen för andra gången avslutade de med Loch Lommond och en acapella av Hearts of Olden Glory. Sedan kom ett långt fyrverkeri och många tårar. Hearts of Olden Glory fortsatte sjungas av publiken efter det var slut.
Runrig kommer alltid att leva kvar i mitt arkiv. Jag har många skivor med dem och lyssnar dagligen på deras musik.

Vi kom tillbaka till boendet strax efter tolv. Snabb packning av prylar innan det var dags för sängen.

2018-08-19
Snabb frukost på rummet sedan packning av bilen. Idag var det dags att åka till Edinburgh och flyget hem. Alla avspärrningar var borta i Stirling, skönt. Det var lugnt på motorvägen också. När vi närmade oss Edinburgh flygplats blev det mer trafik men helt ok. Vi lämnade tillbaka bilen till Hertz. De kommer jag aldrig använda mig av igen. Klarade avgift för det lagade däcket i alla fall. Det blev smörgås på flygplatsen innan vi checkade in.

Edinburgh Airport
Edinburgh Airport

Flyget gick bra. Bilen stod kvar på parkeringen på Arlanda också och det sved att stoppa in kortet i automaten nu.
Resan hem gick också bra förrutom i en rondell då jag höll på att köra åt fel håll. Tre veckor på fel sida vägen sätter sina spår.
Kanske skulle vi haft en dag till i Stirling. Samtidigt var det så mycket folk där så det kanske inte blivit som tänkt i alla fall. Vi har varit i Stirling förr och hade ett par riktigt bra dagar då. Nu blev det mest konserten.

Sammanfattningsvis blev det en riktigt bra resa. Kanske den bästa jag gjort till Skottland. Jag fick åter igen godkänt som reseledare 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.