Nu var det dags att köra hundspann igen. Den här gången blev det Whitehorse i Yukon, Kanada.
För några år sedan tillbringade jag någon dag här med Gunsan. Bland annat paddlade vi en liten del av Yukonfloden. Det var riktigt vacker natur och annorlunda paddling jämfört med hemma. Floden startar strax söder om Whitehorse och rinner norrut, ungefär vid Eagle, Alaska rinner den västerut genom Alaska och ut i Berings hav. Totalt 319 mil.
Vi hann inte med att kika runt så mycket i staden så i år hade jag bokat några extradagar att bara ta det lugnt.
I Whitehorse bor ca 25 000 personer. Ungefär 70 prcent av alla som bor i territoriet Yukon. Yukon i sig är större än Sverige så det är inte så folktätt. Fortsätter man norrut kommer man till Dawson City och Klondike. Ännu längre norrut ligger Beauforthavet (Norra ishavet).
Whitehorse var en viktig handelsplats under guldrushen. Donald Trump’s farfar byggde Arctic Hotel här. Man serverade guldgrävarna mat, sprit, spel och lättklädda damer.
Namnet på staden kommer ifrån de vita vågorna i forsarna som liknade hästmanar.

Mitt flyg gick via London och Vancouver innan jag cirka 26 timmar efter jag stängt dörren hemma, klev in i receptionen på hotellet. Här skulle jag bo i 3 nätter innan jag blev hämtad. Tröttheten tog över och det blev sängen direkt.
En skaplig älgtjur i receptionen.

Jag sov några timmar innan jag vaknade. Nu ville jag bara ut och kika.

I bortre ändan tågstationen för Yukon Route.

Jättemånga av träden var upplysta.

MacBride Museum of Yukon History. Hit skulle jag ta mig sen.

Yukonfloden var inte helt frusen trots en kall vinter.

Pioneer Hotel, byggnad som levt kvar från 1900.

En och annan modern byggnad finns också.

Walmart ligger i norra delen, 2 km från hotellet. Där finns Pepsi Light och Cheetos.

Ytterligare en kilometer bort ligger Yukon Brewing. Hemvägen blev tung med öl och läsk 🙂

Yukonfloden en bit nedströms.

Whitehorse har många fina väggmålningar.

Dags för MacBride Museum.

När järnvägen tog över efter farliga Chilkoot Trail blev Whitehorse en riktig knutpunkt.

Jag hade velat ha väggar och tak på min tågvagn.

Museet hade mycket historia från Yukon.

En gammal bar. Jag blev lite ölsugen 🙂

Polaris var tidiga med snöskooter. Kameran var inget för en flygande reporter.

John Sewell’s bil var en av de första i Yukon, Chevrolet från 1926.

Olika djur från territoriet.

Några från norra Yukon.

Jag gillar att ta en runda där lokalbefolkningen bor.

Det blev många vändor på västra sidan. Mest var det lite äldre mindre hus.

Det finns ett fåtal finare också. På andra sidan floden i stadsdelen Riverdale finns det fler fina hus.

Fler fina väggmålningar.

Typisk first nation-målning.

De kanske inte lägger så mycket pengar på hus men bilar får kosta.

Att gå på bio kostar hälften så mycket som i Sverige.

Main Street i dagsljus.

En hyllning till alla som enskilda, organisationer och företag som prospekterat i territoriet.

Äntligen dags att ge sig ut till Fish Lake. Snö finns så det räcker.

De hade 2 nybyggda cabins på området. Jag hade tur att få en sån.

Ljust och fräscht jämfört med den gamla lodgen.

Här skulle jag nog trivas de nätter vi sover på området.

En riktig “Alaska-säng” fick jag också. Med tempur-madrass 🙂

Snabbt ombyte innan jag gick de 500 metrarna till Lodgen.

Jag fick besöka ett speciellt träd innan det var dags att sela hundar, Pee Tree.

Det var en stor hundgård. 135 hundar hade de. Inte som i Eagle direkt.

Hus för selar, booties och att fixa mat.

Äntligen igång. Nu var jag inte ensam med guide. Samuel (Sam) från Frankrike hade fått sitt äventyr i 50-årspresent.

Träden är inte svartgranar som i Alaska. Här är det vitgran och bergsgran som är vanligast.

De första två dagarna körde vi lättare turer på stigar och vad som antagligen var skogsvägar.

Nu började vi närma oss de finare platserna.

En morgon vid min cabin.

Att ha en lina vid släden gjorde det enkelt när hundgården är stor.

Lilla vackra Taiya.

Gosiga Mango.

På väg mot Bonneville Lakes.

Gänget och jag.

Mango och Birch är redo.

Nu börjar det likna något. Det här känns Yukon.

Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen.

Ny morgon (03:00) vid min cabin.

Orion redo för dagens körning.

Utsikt från 1200 meter.

Gänget och jag med Fish Lake och Mount Ingram (2134 m) i bakgrunden.

På väg mot Boundary Ranges. Där finns en Trapper Cabin som byggdes tidigt 70-tal.

Ibland visade sig himlen också.

En puss från Mango. Han sitter gärna i knäet.

Trapper Cabin, byggd av svenskar som bodde här.

Idag hör den till Kwanlin Dün First Nation som äger marken.

Det var inte så ljust inne i stugan men här skulle vi mest sova ett par nätter.

Mitt team, Croissant och Birch

Sirius (tog över efter lilla Tayia)

Mango och Orion

Vatten skopades från en å en bit bakom stugan.

Redo för dagstur in i dalen.

En kall och fin morgon även om det var mulet.

Mot högre höjder.

Det var lågt i tak men det gick att njuta av utsikten ändå.

Så kargt men ändå så vackert.

Vi kämpar på vidare in i dalen.

På väg tillbaka mot stugan blev det brantare körning igen.

Julgranar

Många backar att springa i. Hundarna behöver hjälp.

Tillbaka på lägre höjder.

Vi gjorde ett försök med trail breaking. Ingen hade varit ned till Coal Lake den här vintern.

Efter mycket kämpande stod vi där till slut.

Efter andra natten i stugan blev det vandring i närområdet.

Långa backar och mycket kläder blir man varm av 🙂

Samuel

En runda på 3 km hann vi med innan vi skulle packa ihop och dra vidare.

En kall och blåsig färd genom diverse dalar.

Nära lodgen blir det mer träd. Kul med variation.

Min toalett var inte så inbjudande vid 20 minus.

Guidernas bostäder.

Mango i knäet var inte ovanligt 🙂

Idag skulle vi färdas över Fish Lake. I dalen söder om har de wall tent att bo i.

Det blåste något grymt på isen. Skönt med varm parkas.

I början av dalen såg det ut som vid lodgen. Lite glesare mellan träden bra.

Den gamla vulkanen Ibex Mountain. Lite högre än Kebnekaise.

Här skulle vi sova de kommande 2 nätterna.

Jag och gänget: Birch, Croissant, Sirius, Orion och Mango

De grå lavskrikorna (Canadian Jay) var alltid framme då vi högg isär köttet till hundarna.

Mango med ny booties.

På dagstur till Mud Lake.

Man blir inte direkt klaustrofobisk på dessa platser.

En underbar dag där solen värmde skönt.

Vi vände vid rucklet på den nordvästra sidan.

En välbehövlig paus för hundarna och lunchpaus för Jonathan, Sam och mig.

Efter gårdagens blåsväder på Fish Lake kunde inte detta komma mer lägligt. Det blev en underbar dag.

Mango och Orion poserar framför Ibex Mountain.

Här var inga branta backar men sugande och långa räcker det med.

Nu gick det att se Fish Lake igen. 4 mil fram och tillbaka för dagen.

Kvällen bjöd på norrsken.

Morgonen vi skulle tillbaka till lodgen var det inte så bra sikt.

När snön yr är det skönt med bra kläder.

Hundarna var glada att slippa öppna ytan på sjön.

Sista timmen på släden för denna tur.

På lodgen bytte vi om och fick skjuts till Whitehorse igen. Härligt med ett fräscht hotellrum.

Jag käkade med Sam på kvällen och vi pratade om resan över en öl.

Fint väder igen. Jag tog dagen för vad den var. Kollade lite i några affärer och vilade upp mig.

En bison-burgare på Gold Pan Saloon. Lokal öl till så klart.

Hemresan gick via Vancouver och Frankfurt innan jag landade på Arlanda. 30 h från dörr till dörr.

Supernöjd med naturen i Yukon och alla gosiga hundar.
Totalt blev det 25 mil på släden så nu har jag nog fått ihop till ett Iditarod 🙂
Som kallast var det -34 den här gången. Vintern i regionen har varit kall.