Det var 2 år sedan vi åkte med Northern Dream i Alaska. Nu skulle vi göra det igen. Vi hade pratat med kapten Jim att vi ville skippa se en glaciär på nära håll. Vi har sett så många och det tar en hel del tid. Nu fick vi istället tid att se sånt vi inte sett förut ombord på denna båt.
Vanligtvis kör Jim från Juneau och kommer tillbaka till samma plats på en vecka. Vi skulle nu börja i Sitka och sedan avsluta i Juneau.

Allting var timat och klart i minsta detalj. Sedan sket det sig med flyget. Vi fick en natt på Island till ingen nytta. Som tur var förlorade vi inte en hel dag då vi skulle kommit fram på natten dagen innan. Flyget tar ca 22-24 timmar med byten.

Nu har det blivit ett antal turer via Seattle men det är alltid kul att titta på folk som försöker förstå sig på tåglinjerna 🙂

Väskor hämtades och sen var det smidigt och snabbt genom säkerhetskontrollen. Det brukar ta längre tid.

– SITKA –
Sitka grundades 1799 som Mikhailovsk av Rysk-amerikanska kompaniet efter att mark köpts av det lokala Tlingitfolket. Diverse slag gjorde att byn flyttades 10 kilometer söderut till dagens plats. Då med namnet Novo-Archangelsk. Det var främst pälshandel som var intressant.
Sitka var huvudstad i Alaska fram till 1906 då Juneau tog över. Idag är det Alaskas fjärde största stad med ca 8500 personer. Det är en av de 6 platser där US Coast Guard har sin bas.

Originalflyget till Sitka var ett direktflyg. Nu hade vi hamnat på något annat. Det kändes som en buss med hållplatser. Första stopp Ketchikan, sedan Sitka och därefter vidare till Anchorage. Sitka var en liten flygplats men väskorna kom där på det lite omoderna bandet.

En kvällsrunda i “kvarteret”.

Grannen bakom hotellet hade lite stökigt.

Frukost och sedan iväg till Sitka National Historic Park.

Många stora Sitka Spruce och Hemlock växer det här.

Vi passerade en bro över Indian River där vi såg Hundlax samlas inför lek.

Nationalparken har kommit till för alla totempålar som finns där. Visst har de gamla ruttnat men de har återskapats nya som ser likadana ut.

Den här ynglingen var inte alls blyg. Jag blev nog mer rädd när jag såg den 🙂

Det finns många fina hus här. Långt ifrån de skokartonger som är vanliga hemma.

Jag har också fåglar i träden på baksidan men inte riktigt lika.

Fler härliga hus.

St Peter’s by the Sea Episcopal Church

Russian Bishop’s House. Ett av få hus som är kvar från när Alaska var en rysk koloni. Den ryskortodoxa kyrkans Biskop fick sitt hus 1842.

Nederdelen är öppen att gå in och kolla i med mycket information. Vi hade turen att få följa med på övervåningen som återställts tidsenligt.
Ryssarna gjorde affärer med Kina. Det var främst pälsar som såldes. Ett vanligt betalningsmedel var kompakta block gjorda av teblad. De var ca 20 x 25 cm och vägde mer än man kan tro.

Tapeter och möbler har restaurerats eller återskapats.

En liten kyrksal fanns i huset.

Den ryskortodoxa kyrkan St. Michael the Archangel Orthodox Cathedral var den första i Amerika. Jag har sett fler på Kodiak, i Eklutna, Seldovia och Juneau. Säkert finns det fler.

Som i Biskopens hus fast större.

Sitka Pioneer Home var först timmerbaracker som ryssarna byggt. Det blev ålderdomshem för de äldre i Sitka. Kostnad att bo på hemmet är mellan 35000 och 165000 i månaden beroende på vilken typ av service man behöver.

Båt är ett “måste” här. Lilla Sitka med <9000 invånare har 6 hamnar.

Korp

På kullen i sydvästra hörnet av Sitka låg Baranof Castle. Alexander Baranov övertog platsen efter krig mot Tlingit-indianer och byggde ett fort.
Första gången en amerikansk flagga vajade i Alaska var på denna plats.

Sitka Historical Society & Museum, här hittade vi mycket historia.
En typisk rysk tidsenlig man boende i Nova Arkhangelsk (New Archangel).

Ryssarna vann kriget och platsen. Prästen ville bjuda in Tlingit-folket till kyrkan också men de fick inte komma in i staden. Då byggdes en kyrka mitt i muren (röd ring). Baranof Castle i blå ring.

Den här dagen var det dags för vandring. Vi började med att vandra till platsen där vandringen började. En bil från Alaska State Troopers passerades på vägen.

Vi närmar oss…

Längs leden växer stadiga Sitka Spruce och Hemlock.

Gunsan bland blåbärsbuskar. Lite annat än det ris vi har hemma.

Indian River

Det är ingen orörd skog. Vi såg stubbar efter huggna träd på en del ställen men ibland var det riktiga grofsingar.

Med grova träd är det lätta att “bygga” en bro. Fäll ett träd ock slå dit ett räcke.

Det var många ställen där vi korsade Indian River.

Ibland fäller träden sig själva….

Förutom att vi ropade Hey Bear med jämna mellanrum var det ett härligt lugn i skogen.

Ca 9 km från start så nådde vi vattenfallet och ledens slut. Ett fint fall men här var det resan som var målet.

Leden kantades av djävulsklubba, blåbär och Salmonberries.

Bara någon mile kvar till starten. Nästan tragiskt att det är slut.

De tre systrarna.

Vi behövde äta så det blev en omväg in till centrum. På vägen passerades en av flertalet kyrkogårdar. Den här var riktigt modern.

Boningar i stadens utkant.

Mitt i ett skogsparti hittade vi ett tjugotal gravstenar. De flesta var äldre men ett par nyare också. Den här är från 1940.

Laxen har kommit på allvar till Indian River.

Det var en av Alaskan Brewings öl från Adventure Pack jag inte hittade i vintras. Nu fick jag prova den också. Bara en Alaskan har gjort mig missnöjd. Resten riktigt bra.

Lite godis kan vara bra att ha 🙂

Sista morgonen i Sitka tog vi en promenad till Sitka National Historic Park igen.
En annan örn satt på samma ställe där vi såg en sist.

Den här gången kollade vi inomhus också. Några totempålar från 1902.

– Northern Dream –

Klockan 12 gick vi ombord på Northern Dream. Det var kul att återse kapten och båten samt träffa på nya vänner.

Alldeles utanför Sitka, på Kruzof Island, ligger Mt Edgecumbe. Den har varit inaktiv i 800 år men i juli i år visades en början till aktivitet.

Vår båt tar 6 passagerare och lämnar knappt något avtryck när vi besöker platser. När en eller flera såna här kommer blir det skillnad.

Mellan Baranof Island och Chichagof Island går Peril Strait. Där skulle vi ta oss över till andra sidan öarna och Chatham Strait.

Besök på Poop Desk 🙂

Tidvattnet är en grym kraft.

Alltid kul att se knölval.

Alaskaflagga i fram, i bak vajar USA’s flagga.

Som sist har vi bakdelen av båten för oss själva. En härlig hytt.

Första stoppet blev i Appleton Cove. Här skulle vi tillbringa natten.

Kvarlämning från en tid när skogen höggs i området. Hyres för $50 per natt.

Vi lämnade Appleton tidigt på morgonen.

Knölvalar dyker upp lite här och var.

Jag är egentligen ingen båtmänniska men jag älskar den här miljön.

– BARANOF WARM SPRINGS –
Baranof Warm Springs är en säsongsbetonad liten by på ön Baranoff med få besökare. Ett 15-tal hus, ett vattenfall och varma källor. Behövs det så mycket mer?

Warm Springs Bay, längst in i viken ligger Baranof Warm Springs. En liten by med ca 15 hus och en varm källa att bada i. Vattnet leds också till ett badhus i “byn”.

Salmonberry, ett bär som är packat med vitaminer och nyttiga ämnen. Gott är det också 🙂

Bad vid de varma källorna. Då det inte regnat på ett tag var det riktigt hett i polerna men härligt ändå.

Den nedersta enmans-poolen var något svalare.

När de andra gick upp och badade i sjön körde jag drönare i fantastisk miljö.

Badhuset provade jag förra gången vi var här.

Gunsan vid vattenfallet. Vattnet kommer från Baranof Lake.

Tråkigt att lämna en sådan fin plats men nu skulle vi norrut igen och kolla krabburarna.

– TENAKEE SPRINGS –
Tenakee Springs har idag 55 boende. Det finns många fler hus men det kanske är semesterboenden. Byn växte runt den varma källa där fiskare och guldgrävare väntade ut vintern. 1895 byggdes ett litet badhus med badkar som fortfarande används. 1930 bodde över 200 människor här. Det går färja från Juneau en gång per vecka.

Gunsan var först ut att dra upp en tina.

Vi fick upp en batch av Dungeness Crabs. Enligt många den bästa krabban.

Tillbaka i Tenakee Springs. Ett ställe jag skulle vilja spendera en sommar på. De som bor här gör det året runt. Båtar kommer varje vecka och mat kan beställas.

Kapten Jim fixar krabborna.

Den fantastiska dörren kommer jag ihåg.

Här finns inga röda stugor med vita knutar.

Huvudgatan

Alaska brukar ha fantastiska skyltar. Den här var inte så tokig den heller. Fanns inte där senast.

“Konsum”, lokal affär sedan 1899.

Det finns några lokala företag här. Café, affär, fiskeguide och flyg är några av dem.

Olja till värme förvaras utomhus.

Dags att gå tillbaka till båten för mat. Det blev en riktig fest.

Drönarbilder över byn

Det blev en liten vandring bort till Indian River här i Tenakee. Alltid skönt att röra på sig och se sig om.

Tenakee har en lång historia med ursprungsbefolkning och hette då T’einaag̱ee. Det här är T’einaag̱ee Graveyard. De flesta gravarna var kvinnor från andra världskriget.

Det är läckert med mossa på träden. Inte direkt en ovanlig syn härikring.

Någon har gått här innan oss.

Gänget samlade på bron som går över Indian River.

Kan det ha varit guld det letades efter?

Skapliga bitar.

Det blev en ny tur genom byn. Jag har sagt det förr. Här skulle jag vilja bo en sommar.

I den gamla spritaffären öppnades det 2017 ett museum.

Saker från byn hade samlats in de senaste 30 åren.

Brandstationen drivs av frivilliga.

En ombyggd Polaris fungerar som ambulans.

Mer från centrum…

Tenakee har en gemensam odlingsplats en bit från centrum men har man plats så…

Vi kollade in skolan som nyligen tappat 6 av sina 10 elever. 10 är det minsta som tillåts så nu är det hemskolning i lokalerna. Efter fika på caféet gick vi till båten och åkte mot nästa plats.

– PAVLOF HARBOR –
En vik ca 15 kilometer från Tenakee Springs. Här går laxen upp i Pavlof River vidare till Pavlof Lake. Ett naturskönt område med ett vattenfall där björnarna jagar lax.

Vi lade till i mitt i viken. Härifrån paddlade vi kajak in mot ett vattenfall där björnarna fiskar lax.

Det tog inte lång tid innan en kom.

Det var första gången jag fotat björn vid ett vattenfall 🙂

Vi var båda nöjda med vad vi sett.

Det var lite högt vatten för björnarna. En häger hade bättre lycka.

En Belted Kingfisher lyckades också lura några fiskar.

Björnen letade fisk och höll koll på besöket samtidigt.

En härlig syn. Jag hade kunnat stanna här längre tid men ljuset avtog. När det var dags för lågvattnet skulle det vara mörkt.

Kvällsbild från båten. Vi hade besök i viken.

Det var en bra bit att åka till nästa stopp så vi gav oss av tidigt.

Efter ett tag fick vi se vår första späckhuggare.

Gunsan spanar.

En bit utanför Hoonah.

– ELFIN COVE –
Elfin är en liten fiskeby. På 40-talet bodde 65 personer här. Många familjer med barn. År 2000 var det bara 24 stycken åretruntboende. Det finns flera fiskeföretag som tar gäster ut på turer för lax och hälleflundra. Hoppas byn får ut något av det. Det här var ett av stoppen vi valt på den här resan. Jag gillar verkligen de små byarna.

Till slut kom vi fram till den lilla byn Elfin Cove.

Jag firade med en god IPA att vi var på plats.

Det är inte mer än 20 åretruntboende i viken men egen Post har de.

En gång i tiden fanns det skola här med.

Boardwalk finns nästan runt hela byn.

I kvällsdiset provade jag drönaren.

Dagen efter blev det en tidig morgonrunda i byn.

Vissa var uppe och gjorde i ordning för dagens aktiviteter. Det finns fiskelodger i byn som åker och fiskar med gästerna.

En annorlunda brandstation.

Det finns inga brandbilar som kan rulla på boardwalken men det här fungerar.

Östra sidan i byn.

I början av sommaren kommer kolibrier. De syns lättast på en sådan här feeder som fylls med sockervatten.

De har även ett “Konsum” i Elfin Cove.

Efter frukost fick jag med mig Gunsan på en tur.

Hunden morrade lite först men kom sedan fram och var gosig.

Vy ut mot Glacier Bay nationalpark.

Nu åkte vi vidare västerut till Lisianski Inlet. En bra bit in ligger byn Pelican.

Det är oftast kuperad terräng i Sydöstra Alaska.

Ett 20-tal havsuttrar vilade i fjorden.

Här kunde vi skymta början till en by.

– PELICAN –
Staden har fått sitt namn efter grundarens båt. Det var en finne, Kalle Raatikainen, som grundade Pelican 1938. Han hade fått hjälp av Hjalmar Mörk och Jack Rönning (jag har satt prickar över o’na) att hitta platsen i Lisianski Inlet. Hjalmar och Jack hade en gruva i närheten. På platsen ordnade han byggnader och anställde folk att jobba i hans fiskeri-företag. Det sista fiskeföretaget (cannery) stängde 2008. Idag finns ett mindre familjeägt företag. 1990 var populationen 222 stycken. Idag är den nere på runt 60. Vi träffade på en kille i yngre tonåren som flyttat hit med sin familj veckan innan. Han trivdes bra sa han.

Det första man ser i viken är den gamla konserveringsfabriken för lax.

Hamnen med båtar och flygplan.

Båtnamnet Pelican har gått vidare.

Tidvattnet i Alaska är inte att leka med.

En klart större boardwalk än i Elfin Cove.

Pelican ligger i Lisianski Inlet. Ett inlopp där ryssar tidigare skapat bosättningar efter skeppsbrott.

De gröna rör som syns i bilden är brandposter.

Jag vänjer mig aldrig med dessa hus. Vi som har centimetrar i nivåskillnad kan knappt tänka hur det är.

Värdshuset har hängt med ett tag.

Gunsan är nöjd med tillvaron.

I Pelican Creek var det gott om lax. Jag tittade till vattnet flera gånger men såg ingen björn.

Grå strömstare, American dipper, Cinclus mexicanus

I utkanten av byn.

Pelicans skola.

Det blev ett antal turer genom byn. Dagen efter fick vi fint väder till och med.

Det gäller att ta vara på varumärket.

En gråhäger som är större än vår. Amerikansk gråhäger, Great blue heron, Ardea herodias fannini

En inte alls ovanlig syn i Alaska.

Södra änden av Pelican.

Efter frukost bar det av norrut och österut igen. Nu skulle vi besöka kapten Jims hemliga “Halibut Hole”.
Det regnade och var allmänt dystert väder när vi kom på plats men det var kul ändå. Gunsan och jag intog varsin sida i fören.
Efter att ha missat ett par chanser till fisk bet den tredje fast ordentligt.

En halvtimme senare kunde Gunsan lyfta upp en firre hon med. Jättekul att vi båda fick fisk.
Senast fick jag en på ~50 kilo till men kul i vilket fall 🙂

Ritchie rensar fisk. Sheila gjorde iordning en god middag.

Efter fisken var det dags att prova annat än öl i baren.

– SWANSON HARBOR –
Swanson Harbor är en lugn publik plats med flytbrygga där båtar kan lägga till.

Till ankare i Swanson Harbor.

På vägen till Juneau passerade vi Point Retreat som ligger längst i norr på Admirality Island. En riktigt vacker plats.

Jim och Ritchie

I Gastineau Channel blev det trångt.

Hus på Douglas Island.

Det blev skapligt trångt i Juneau också.

– JUNEAU –
I Alaskas huvudstad bor ca 30 000 människor. Staden är uppdelad i flera olika områden. Mendenhall Valley, Lemon Creek/Twin Lakes, Downtown Juneau och Douglas Island (tidigare egen stad). Det går inga vägar till Juneau utan det är båt eller flyg som gäller. Här hade vi varit förr så vi visste vad vi skulle göra på plats.

Jim skjutsade oss till hotellet. Vi hann med mat hos grannen innan vi fick rummet.

Det var värt att vänta lite 🙂

Ingen truck eller SUV men vi skulle inte åka så långa sträckor. Bil i Juneau är (också) dyrt.

Vi åkte till ett ställe vi varit till innan.
Grått murmeldjur, Hoary marmot, Marmota caligata

Lav som jag tror är långskägg.

Det gungade fortfarande i kroppen efter tiden på båten. Nu var det skönt att vara iland ändå.

Diet Coce och Cheetos. Behövs det något mer?

Ja, blåbärspaj och vaniljglass så klart.

Down Town en regning förmidag.

Som tur är slår vädret ofta om snabbt.

Backarna upp mot Starr Hill är branta. Många hus nås genom trappor.

Saint Nicholas Russian Orthodox Church. Byggd 1894 så jag antar det fanns en del “ryssar” kvar i Alaska.

På andra sidan berget i Juneau finns lämningar kvar från guldgrävartiden, Last Chance Mining Museum. Museet finns i den gamla kompressorbyggnaden.

Skyddsutrustning vid brandbekämpning.

Det var inga små grejer de hade för att driva gruvan.

Tåg användes för att köra runt arbetare i området och gruvorna.

Här slipades borrarna.

En kvällstur till en creek för att se svartbjörn gav inget. Det fick bli en squirrel istället.

Idag var det dags för vandring igen. Vi skulle gå Perseverance Trail. Det är Alaskas första väg. Den ledde till gruvområden. Den byggdes 1908 och jag är säker på att den var i bättre skick då.

Förutom björnar var det mycket det varnades för.

Det gjorde inte så mycket att gå på grusväg när omgivningen var “magisk”.

Vattenfall i Gold Creek.

Det kan bli lite trångt att möta björn här.

De finns i närheten….

Jag blev helt förtrollad av naturen.

Tur det fanns broar.

En och annan hög såg vi efter vägen.

Till slut kom vi fram till Glory Hole Overlook. Här vände vi tillbaka.

En gammal gruvgång efter vägen.

Det blev en härlig vandring på drygt 8 kilometer.

På vägen hem stannade vi vid Alaskan Brewing Company och gick till deras Tasting Room.
Jag körde bil men lite Smoked Porter kunde jag prova.

Vi köpte Pepperoni Pizza hos grannen. Där såg jag en cool bil.

Fick jag välja så skulle jag ta den här.

Jag fick med mig ett pack Grapefruit Imperial IPA från bryggeriet. 8.5% men smakade som vilken 4.2 som helst. Riktigt bra va den.

På kvällen åkte vi till samma Creek som dagen innan. Vi fick i alla fall se en havsörn.

20 minuter senare plaskade det i vattnet en bit bort. En hona med 3 ungar rörde sig snabbt genom området trots att det var lax i creeken.

Idag åkte vi Down Town igen. Nu skulle vi på Alaskas delstats-museum.

Ursprungsbefolkningen har en lång historia i Alaska. Inuiter i norra delen, Athabasker i centrala och Tlingit i sydöstra delarna. Aleuter håller till på den båge av öar som vätter mot Ryssland, Aleuterna.

1927 hölls en tävling att designa Alaskas flagga. 14-årige Benny Benson vann tävlingen med sin kreation.
“Det blå är för himlen och Förgätmigej, Nordstjärnan är för en framtida stat, den nordligaste i unionen. Karlavagnen, Stora Björn, symboliserar styrka.”

Ski-Doo var först med skotrar, 1959. Polaris kan inte varit långt efter med sin Sno-Traveler.

1986 öppnades Alaskan Brewing Company. Deras första öl är en rekreation av ett recept som bryggdes i början av 1900-talet. Alaskan Amber är fortfarande deras flaggskepp.

Efter museum blev det födelsedagsmiddag på Red Dog Saloon.

Inte helt otippat var det som en äldre bar inuti. 5 cm sågspån täckte golvet.

Alla kan inte vara glad över att fylla år 😉
Jag läser på en skylt….

Vid polisstationen såg vi svartbjörn för ett par år sedan. Det blev ingen denna gång. Promenad i närområdet.

På kvällen åkte vi tillbaka till gårdagens creek. Nu fick vi äntligen se en som jagade och fångade lax, indianlax (Sockeye). Det var en hona med 1 unge. Totalt blev det 9 björnar, bruna inkluderat.

På vägen hem kollade vi in ett fint villaområde.

Sista dagen tog vi det lugnt och packade. Vi hann med en sväng upp till Mendelhall Glacier också.

Bilen lämnades tillbaka och vi checkade in på flygplatsen. Via Seattle och Reykjavik nådde vi till slut Arlanda.

Ännu en bra resa till Alaska. Det enda felet var att vi skulle stannat längre.