Det är bara slutet av februari men regnet föll hela dagen igår. Idag skulle det vara uppehåll och skulle vi någon gång få åka skidor i Florarna denna säsong så var det idag. Ett försök skulle det bli i alla fall.
Den här gången skulle vi utgå från Grodan. En liten by på nordvästra sidan Florarna. I vanliga fall, både med vandringskängor och skidor, brukar vi starta vid Risön. När vi lämnade asfalten svängde vi rakt ut i dimman på en ren isgata i någon kilometer. De trettio metrarna från bilen till myrkanten stapplade vi fram som bambi på hal is.
Spåret var till en början förvånandsvärt bra. Löst för stavarna men det hade trots allt regnat en hel del. Den tjocka dimman såg vi inte mycket av på myren. Det var skönt. Fram till orrkojan på Filsatrusket gick det bra att åka. Därefter försökte vi ta oss mot Agnsjöarna men det var för löst i snön. Istället blev det till Grillholman för varm choklad och mackor. Efter fika fortsatte vi på andra sidan spången mot Risön. Det var ännu lösare här och ofta fick vi gå på skidorna. Vid den lilla myrtjärnen norr om Stenstamon, Risö trusk, gick spåret över en blött vatten. DDet såg inte säkert ut så vi gjorde eget spår på norra sidan trusket. Det var jobbigt i snön men till slut kom vi fram vid Risön. Klockan hade dragit iväg så det var bara att staka på tillbaka mot Grillholmen förbi tillsynsmannatorpet Västergärdet. Därefter blev det samma väg till Orrkojan och målgång i Grodan.
Vägen som vi halkat runt på var nu en grusad väg. Det hade smält så pass mycket. Det blev en sista tur på skidor på “hemmaplan”. Utflykten var klart bättre än själva åkningen 🙂