Uppbyggnad av camp och första björnarna

2016-08-15

Hasse och jag vaknade efter några timmars sömn. Magen gjorde mig påmind om en gårdag med lite intag och frukost var välbehövligt nu. Efter den sockrade frukosten gick vi för att spana in hamnen.

Del av hamnen med fiskebåtar på ön Kodiak
Del av hamnen med fiskebåtar på ön Kodiak

När vi såg en bälteskungsfiskare bestämde vi oss för att gå hem och hämta teleobjektiven men den fågeln lyckades vi aldrig hitta igen.

Vi hade i alla fall turen att se lite djurliv när vi vandrade runt. Ett gäng sjölejon visade sig.

Sjölejon, Steller sea lion, Eumetopias jubatus
Sjölejon, Steller sea lion, Eumetopias jubatus

Inne i båthamnen satt också en fågel jag ville se i det vilda. Så vilt känndes det inte men det var heller ingen burfågel.

Vithövdad havsörn, Bald eagle, Haliaeetus leucocephalus
Vithövdad havsörn, Bald eagle, Haliaeetus leucocephalus

Något som såg ut som vår strandskata gick förbi vid vattenkanten.

Svart strandskata, Black oystercatcher, Haematopus bachmani
Svart strandskata, Black oystercatcher, Haematopus bachmani

Vi skulle möta upp Christopher vid motellet så vi hann inte mer än så denna gång. Det är inte var dag det går att flyga dit vi skulle på grund av vädret så nu skulle vi få dommen. Nu fick vi också träffa de andra som skulle med på resan. Ett par från Stockholm (tidigare Sandviken), Per och Monika träffade vi först. Typiskt att få resa med tre sandvikare… 😉
Efter en stund kom Lars. Han hade tagit sig hit från Norge.
Jodå, det var flygbart nu och det verkade som att det skulle hålla i sig ett tag. Christopher ville ha en frivillig att åka med och sätta upp campen. Jag anmälde mig direkt. Det blev lite bråttom att få i sig något mer i magen och lasta prylarna. Dessutom behövde jag handla whisky innan. Helt torrlagt får det inte vara. 🙂
Det tog ett tag med vägning av utrustning innan vi fick det mindre planet lastat. Sedan åkte Hasse och de andra tillbaka till byn för mat medan jag och Christopher drog på oss vadare och hoppade in i planet. Vadare behövs efter man landat och ska ta sig iland.

Pontonplan
Pontonplan

Piloten korsade Shelikof Strait till Katmai National Park och val sågs på vägen. När vi flög in i viken blev jag lite rörd. Här skulle det bli äventyr de närmaste nio (?) dagarna. Nio dagar var målet men allt kan ändras med vädret.
Vi lastade ur planet och kollade runt. Färska varg och björnspår syntes några meter ifrån oss. Spåren här är i stort sett alltid färska då tidvattnet suddar ut dem.

Björnspår
Björnspår

Jag fick en nödraket som försvar mot björnarna och vi bar upp grejorna till den blivande campen. Tält och björnstängsel skulle upp innan de övriga kom hit. Christopher hade koll på var vi skulle slå upp tälten och visade mig vilken riktning de skulle stå. Han har guidat här 13 år och vet hur Hallo Bay ser ut och fungerar. Han är en av tre personer som har licens för att guida grupper här. Den tid vi åker är när silverlaxen går upp i älven men ibland åker han under parningssäsongen på försommaren också. Då äter björnarna gräs.

Tälten var väl tilltagna. Hasse och jag skulle dela på ett Hilleberg Keron 4 GT. Det största tunneltältet jag känner till.

Tältcamp med mattält och vy över grässlätterna (bilden tagen någon dag efter)
Tältcamp med mattält och vy över grässlätterna (bilden tagen någon dag efter)

Ett tag efter tälten var uppe brummade det på himlen. Det var plan nummer 2 som var på väg in. Landningen gick bra även här och efter att allt lastats av och burits upp var det dags för mat. Det blev torrmat som smakade bra efter en aktiv dag.
Nu började det närma sig björnmöten. Björnarna är som mest aktiva när det är lågvatten. Det är då de kommer åt att jaga laxen. Övrig tid sover de eller eventuellt äter lite gräs eller död fisk långt uppe i älven. Det är 2.5 till 4 kilometer att gå till den plats dör strömfåran rinner ut i havet, där tidvattenbankarna finns. Ikring den står björnarna och titta/vädrar för att få se/känna lax. Vi hörde att det var björna på plats innan vi såg dem. Värsta vrålen kom från en plats långt bort.
När vi närmade oss mötte vi en björnhona med två fjolårsungar. Dessa björnar skulle vi komma att se otaliga gånger under vår tid här men nu var allt nytt och spännande.

Mamma björn fiskar medan  ungarna tittar på
Mamma björn fiskar medan ungarna tittar på

Vrålet vi hört kom från ungarna. När mamman fick fisk var de där och vrålade om att de skulle få mat. Dessa fjolårsungar är lika stora som en fullvuxen hona här hemma så det är inga små mysiga nallar.
Ungarna gjorde inte så mycket väsen av sig när de inte käkade.

Fjolårsungar
Fjolårsungar

Ibland fick även ungarna något ryck och jagade lax. De tappade ganska snart bort den och då kunde de ställa sig på bakbenen för att försöka se den igen.

Laxfiske är svårt
Laxfiske är svårt

Mamman sprang på och letade lax. Hon la inte märke till eller brydde sig inte om oss. Det skiljde säkert 50 meter mellan oss men efter ett tag kom hon närmare.

Öhum, vad gör ni där. Det här är min fiskeplats
Öhum, vad gör ni där. Det här är min fiskeplats

Efter ett tag rörde vi oss uppströms. Det blev till att korsa några åar men vattnet var riktigt lågt. En bit upp mötte vi en större hane. Han var självsäker i sin gång.

Hanbjörn med självförtroende
Hanbjörn med självförtroende

Det blev bilder på några vadarfåglar innan vi korsade grässlätterna tillbaka till campen.

Grönbena, Wood sandpiper, Tringa glareola
Grönbena, Wood sandpiper, Tringa glareola

Resan hade börjat bra. Vi hade bra flyt med tider och väskor, vi kom ut till destinationen den dag vi hoppats på (det har hänt att det inte gått alls och ny destination valts) och vi hade fått se björnar fiska lax. Tidig kväll och jag längtade redan till jag skulle kliva upp. Det var klart väder och nu hoppades vi på soluppgång med björnar. Det skulle bli ebb under morgontimmarna.

9 thoughts on “Uppbyggnad av camp och första björnarna”

  1. “Hanbjörn med självförtroende”
    fantastisk, men självklar bildtext, till en björn med underbar fotisättning.

    1. Tack för din kommentar Mats! Vissa av björnarna känndes det som att de inte ens såg en. De hade kunnat gå rakt över om man stått ivägen. 🙂

  2. Trevlig o intressant läsning till fantastiska bilder! Vad mer kan man önska??.
    Ser fram emot att läsa mer kära bror!!?.
    Känns som en dröm detta äventyr och så glad för din skull att du fått uppleva detta.

    1. Tack så mycket!
      Alaska är en gammal drömresa. Glad att det blev av till slut. Det blir säkert fler gånger. Säg till om du vill ha hjälp att boka;-)

      1. Vet inte om jag fixar sådana här överlevnads strapatser men njuter gärna av dina bilder med upplevelser??.
        Däremot får du gärna boka in mig på en till Skottlandsresa????❤❤

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.