Tidig revelj i Hallo Bay, Alaska

2016-08-16

Christopher blåste revelj tidigt. Han hade gått upp och konstaterat att vi kanske skulle få se solen stiga upp bland björnarna. Bara en liten molnrand bort mot Kodiak och Afognak syntes på himlen. Det var kallt. Högst ett par plusgrader tippar jag på. Lika bra att ta tjuren i hornen och dra på sig de kalla småfuktiga kläderna och hoppa upp. Det var gröt på menyn och sylt till detta. Varm gröt satt fint mot kylan.
Sedan blev det en snabb promenad bort mot utloppet av mid river där björnar redan var på plats. Vi hann precis rigga upp grejorna innan solen steg över molnkanten.

Björn i soluppgång
Björn i soluppgång

Vi fotade och bytte vinklar för att få till lite bilder på de två björnarna som var på plats. En gav upp efter ungefär en timme och drog sig bortåt. Den andra tog en sista lax och tog den med sig som en “take away”. Björnen gick precis till vänster om oss och jag låg längst ut på kanten. Pulsen höjdes något och det kändes lite skakigt i början.

Take away
Take away

Vi gav inte upp utan korsade grässlätterna upp mot glaciärälven för att se om det fiskades där.

En grönbena fiskar på sitt vis
En grönbena fiskar på sitt vis

Längre upp hittade vi björnmorsan från gårdagen med sina övergödda ungar. De höll på att dia när vi såg dem. Vi närmade oss för att ta kort på detta men det visade sig att de inte märkt oss. Alla tre verkade överraskade och avbröt vad de höll på med.

Oväntat besök
Oväntat besök

Bakom biflödena syntes en varelse springa i gräset och bland drivveden. Det var en varg vi sett. Även en eller flera valpar skymtade till bakom stockarna ibland.

Varg
Varg

Det var en tik som skötte om valparna. Säkert deras mor. En varghanne låg uppe på klippan bakom. Han skällde till när vi kom för nära. Säkert för att varna tik och valpar om de inte sett eller känt vittring av oss.

Varghanne övervakar
Varghanne övervakar

På vägen tillbaka till campen blev det fågelsafari. Någon slags änder, skrakar, vadare av olika storlekar och den blå kärrhöken.

blå kärrhök/amerikansk kärrhök
blå kärrhök/amerikansk kärrhök

I Nordamerika har de en egen underart av blå kärrhök. Vissa kallar den amerikansk kärrhök. Detta tror jag är en ung hök.
När vi kom ut på stranden igen skymtades den amerikanska symbolen på en rot tillhörande drivveden. Denna var inte skygg. Vi kom riktigt nära och kunde ta några foton av den.

Vithövdad havsörn, Bald eagle, Haliaeetus leucocephalus
Vithövdad havsörn, Bald eagle, Haliaeetus leucocephalus

Till middag blev det något jag tyckte var riktigt gott. Tortellini med smält cheddarost och bacon. I USA kan man köpa färdigstekt bacon och smält cheddarost på påse. Inget jag sett på hyllorna på Ica direkt.
Efter middag blev det lite vila innan vi gav oss ned mot fiskeplatsen igen. Tidvattnet flyttas cirka en timme per dag så ljuset skulle bli sämre men något skulle vi i alla fall se/fota.

Laxdrottningen och hennes ungar var redan på plats. Hon sprang och hämtade massor av lax till ungarna.

Laxen har snart hunnits ikapp
Laxen har snart hunnits ikapp

De åt det godaste bitarna och resten lämnades åt trutarna. När de serverades hundlax så dög det knappt.
En ny björn gjorde entré. En björn vi kallade fåret då hon såg ut som ett sånt.

Fåret
Fåret

Fåret var inte lika duktig att fiska. Hon körde samma teknik som ungarna när de missat, upp på bakbenen.

Fåret på två ben
Fåret på två ben

Ibland fick hon i alla fall till det. Snabbt som ögat började hon käka på fisken och lika snabbt sprang en av ungarna fram till hene och skrek och skulle ha fisken. Fåret vägrade släppa ifrån sig fisken och röt tillbaka. Då kom laxdrottningen till undsättning för sin unge.

De vrålade så det stod härliga till men någon riktig fight blev det inte
De vrålade så det stod härliga till men någon riktig fight blev det inte

Hon mest markerade för Fåret att hon inte tolererade att hon bet i för ungen. Fisken släpptes i vilket fall under skärmytslingen och ungen kunde ta den och springa iväg. En riktig liten skitunge med andra ord. Detta upprepades flera gånger.
I det sista ljuset kom ytterligare en björn. Det var en fjolårsunge som blivit stött av sin mamma. Den hade långa ben och rörde sig lite klumpigt. Det var givet att den skulle döpas till Goofy (Långben).

Den "lilla" Goofy
Den “lilla” Goofy

Denna björn hade en helt egen still när den fiskade. Den sprang helt planlöst och ibland jagade den fisk som visade sig vara en pinne. När den fick chans snodde den rester efter de andra ungarna. Stackars “liten”.
Goofy skulle vi få se många fler gånger och även följa dess utveckling. Den var nog nyligen stött av sin mor.

Klocka var 21:30 och efter en lång dag behövdes vila. Kvällen avslutades som vanligt med att Hasse och jag tog en whisky i tältet.
Det var så mycket sve ute så det var bara I tältet det gick att vara 😛

2 thoughts on “Tidig revelj i Hallo Bay, Alaska”

Leave a Reply to Håkan Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.