Fredagen vaknade jag 04:30. 3 timmar efter jag somnat. En tuff start på en dag som skulle bli lång. I Edinburgh väntade en 4 timmar lång bussresa till Inverness. Framme i Inverness öste regnet ned. Vi frågade oss fram efter vägen de kilometrar vi gick till Logan Cottage (superbra B&B) och kom till slut fram dyngsura. Sängen var välkommen efter ett besök i staden.

Lördagsmorgonen startade även den tidigt då det var en del att gör på förmiddagen. Efter vi ätit frukost och packat upp skulle hyrbilen hämtas. När vi kom fram till biluthyraren visade det sig att vi hade tur. Vi var där 12:10 och de stängde 12:30 på lördagar och iom helgdag på måndagen öppnade de inte igen förrän på tisdag.. Dock var turen kortvarig då vi var tvungna att visa upp pass för att få bilen som var fullt betald. Körkort med EU-stämpel räckte inte. Kvinnan bakom disken lät sig inte övertalas. Hon kunde iaf stanna kvar till 13:00. Med hjälp att ringa taxi och lite övertalning av taxichauffören att trycka plattan i botten så lyckades det till slut. Sedan var det bara att köra genom alla rondeller mitt i stan och ut till vårt B&B. En lättnads suck ljöd genom luften när jag stannat bilen, usch. Bilen var ändå en höjdare. Vi hade beställt en “småbil” men fick en VW Tiguan.

Promenad till stan igen för mat innan det var dags för konsert. Vi gick ca: 16:30 till Northern Meeting Park. Det var ganska skönt när vi gick så en t-shirt och en tunn skaljacka fick duga. Det var några hundra personer innan oss i kö. Några hade sovit utanför. Efter 5 minuter öppnades skyarna och det hällregnade. Jag var snabb att köpa en Runrig-tröja så fort vi kom in för att få lite värme. Regnet höll i sig i nästan 3 timmar men när det äntligen blev dags för huvudnumret så slutade det regna. Det blåste iofs kallt men till musiken kunde man hålla sig varm. Runrig spelade i 2 timmar och det var fullt drag hela tiden, kanonbra!
httpv://www.youtube.com/watch?v=BXInU1lTU64

Söndagen gick vi upp tidigt igen. Frukost och en skräckfärd mot Urquhart Castle några mil söderut. Slottsruinerna vid Loch Ness strand har anor från 1200-talet. En vacker utsikt mot sjön där vi inte lyckades se något sjöodjur 😉

När vi kände oss klara åkte vi tillbaka till Inverness och sedan österut mot slottet Cawdor Castle. Ett sagoslott från 1500-talet med flera fina trädgårdar. På ena sidan ligger en sådan där labyrint av klippta häckar som man ser i filmer och på den andra otroliga blomsterarrangemang. Slottet i sig har egen borggård och är som ett museum.

Efter slottet tog vi en tur mot destilleriet Royal Brackla som var stängt för dagen men när vi var nära ville jag åka dit ändå.

Vi kom tillbaka tidig kväll och fick oss ett mål mat i staden innan det var dags för sängen.
Stadsvandring…

Måndagen var vigd åt destilleribesök. Vi drog österut mot whiskyregionen Speyside. Det första destilleri vi stannade vid var Benromach. Ett inte alltför typiskt Speysidedestilleri. Benromach är också det minsta av alla i regionen. Vi hade turen att få en superhärlig guide. Även om jag tycker att jag kan processen var det roligt att lyssna på honom då han berättade med inlevelse och mycket humor. Jag passade även på att fylla min egen Benromach Single Cask av ett fat jag fick prova.

Nästa besök blev Dallas Dhu. Efter ungefär 100 år i drift stängde det under den mörka tiden vid 1983.

Vi fortsatte efter detta mot destilleriet som har bland de vackraste byggnaderna, Strathisla. Två fina pagodatak pryder den k-märkta byggnaden. Whiskyn är inte den jag gillar bäst men det var kul att se bygget. Vi tog också en guidad tur här också men den var som en kemilektion och utan inlevelse.

På vägen hem stannade vi till vid Glen Moray. Även där smakade jag en single cask som jag sedan fick buteljera.

Vi kom hem på kvällen och tog en sen middag innan det var sängdags.

Tisdagen var det dags för nytt slottsbesök. Dunrobin ligger ca 10 mil norr om Inverness och har varit hem för grevar och hertigar av Sutherland sedan 1401. Här pratar vi praktexemplar av slott.

Slottet var spännande och vackert att se men det absolut häftigaste var falkeneringsuppvisning som hölls. Harrisvråkar och berguvar flög så nära så vingspetsarna nuddade huvudet. Det var också flyguppvisningar av både jakt och pilgrimsfalk. Efter första showen var vi överens, vi stannar till nästa också. Det var iofs inga problem att “slå ihjäl” 1.5 h på slottet. Killen som höll i det hela var otroligt passionerad och blandade information med mycket humor. Han jobbade enbart med fåglar/fågelungar som blivit omhändertagna och rehabiliterade. Vi tackade honom för en otroligt bra uppvisning och åkte norrut mot destillerierna Clynelish och Brora.

Dessa två är grannar där Brora hette Clynelish från början. När det nya modernare var byggt stängde man det gamla 1968. Efterfrågan gjorde att det startades igen med namnet Brora men 1983 blev det åter stängt. Vi bjöds några whiskyn på Clynelish och jag skaffade en Brora 2010 som det fanns några kvar av.

I närheten av Dun Robin passade vi på att få lite friskluft. Vi gick en kortare vandringsled genom en ravin upp till ett vattenfall och därefter bron över vattnet till en kvarndamm tillbaka.
Lummigt…

En lång färd på fel sida vägen väntade oss efter detta.

Onsdagens startade med att vi käkade frukost tidigt och därefter lämnade vi tillbaka bilen. Synd för de sista dagarna var jag kung att köra vänstertrafik. Bussresan tillbaka till Edinburgh tog närmare 5 timmar och vi hade även fått tillbaka regnet. Ännu en gång letade vi oss fram i djungeln av B&B i spöregn. Det blev en lugn kväll och vi laddade för morgondagen.

Torsdagen började med ett besök på Edinburgh Zoo. En av få djurparker som har koalabjörnar, även Jättepandor finns här. Tigrar, lejon, leoparder, pingviner och apor avlöste varandra längs vandringen runt parken. Mycket trevligt och kan rekommenderas.

Efter detta åkte vi till Royal Mile och flanerade längs gatorna upp mot Slottet. Slottet är som en stad, fullt av byggnader i olika storlekar. Allt från mindre vakttorn till stora salar.

Vi vandrade tillbaka på Royal Mile, som egentligen är flera gator. Jag passade på att gå in på Royal Mile Whisky men blev inte allt för uppspelt av utbudet. Ett par barer besöktes och där avnjöts Laphroaig 25 och Ardbeg Lord of the Isles. Vi såg en gycklare hålla låda med sin cykel och sina brinnande käglor innan vi måste ge oss av hemåt.

Fredagen var det dags att åka hem. Vi lämnade ett ganska soligt Skottland och möttes av ett regnigt Sverige. Sammanfattningsvis en riktigt trevlig resa.