Fulufjällets Nationalpark

Var där för två år sedan och tittade på fallet och vandrade uppe på platån. Nu var det dags att ta med Gunsan upp hit. Hon är en van hiker men tält och fjälluft har det varit klent med.
Yr.no lovade fint väder de två första dagarna. Vi tänkte stanna tre nätter om allt flöt på.
Som sig bör började vi med fallet

Njupeskär, Sverigs högsta vattenfall.
Njupeskär, Sverigs högsta vattenfall.

Vi var fram till fallet och fick gå samma väg tillbaka och senare upp för branten på norrsidan. Vi tog också en avstickare till fallets början innan vi gick upp på kalfjället. När vi “tittat” klart kom regnet som inte skulle komma. En skur på tjugo minuter kanske.

Gunsan smakar fjällvatten
Gunsan smakar fjällvatten

Efter vi svalkat av oss med kallt vatten kom nästa skur. Den skuren varade till kvällen och dränkte markerna och oss i vatten. Vi lagade mat i en raststuga vid Getsjöarna och blev kvar i området till morgonen efter. Natten var rå och kall. Det var uppehåll under kvällen men på morgonen regnade det igen.
Det skvalpade under kängorna när det inte var stenigt förstås.

Humöret räddat då jag spöade Gunsan i vänd-tia med 10-1 :-)
Humöret räddat då jag spöade Gunsan i vänd-tia med 10-1 🙂

Fiskesuget kom tillbaka nu. Vi gick förbi fina vatten med några härliga pooler. Det ryckte i kastarmen men det får bli någon annan gång. Lite längre bort stötte vi upp två dalripor. De kacklade och flög en liten bit så att vi lyckades stöta dem igen. Trevligt möte för vår del.
Då amatör-meteorologerna på yr gissat fel tog vi maten i en annan raststuga under dagen. När vi satt i stugan hördes ett konstigt läte. Vi gissade på någon fågel men jag gick ut och kunde inte se någon flyga därifrån. Nästa gång jag gick ut hittade jag två (eller fler) hermeliner springa omkring i bland stockarna i vedförrådet. Gud vilka söta. Maten var klar men efter detta skulle jag slänga på ett tele och fota dem. Då var de förstås borta….
Efter mat och disk vandrade vi vidare och på sen eftermiddag blev det uppehåll. Så fort jag satt upp tältet så började det stänka igen, typiskt. “Köket” var färdigbyggt så vi passade på att få i oss lite mat.

Tunga moln täcker himlen.
Tunga moln täcker himlen.

Det blev lite Bowmore och vänd-tia igen. Drygade ut ställningen till 14-1. Damn vad bra jag är i det spelet 😀

Klockan fem vaknade jag av att jag frös. Det bar emot att gå ut och lätta på blåsan också. Trettio minuter senare var jag igång iaf. Blå himmel och ca fem grader. Solen tittade precis över kanten.

Fin morgon
Fin morgon

Jag satte mig i absiden ett tag och njöt. Solen värmde mig och jag slutade frysa. Till slut gick jag in till sovsäcken igen för lite extra sömn.

Värmer mig i solsken
Värmer mig i solsken

Klockan nio vaknade jag nästa gång. Väckte Gunsan och sa att det var frukostdags. Hon tog lite tid på sig men kom upp till en fortfarande härlig morgon.
Nyvaken och kaffesugen.
Nyvaken och kaffesugen.

Vi plockade ihop grejor och tält för att ge oss av mot bilen. Sex kilometer hade vi kvar. Dessa ville vi gå utan att bli blöta.

Packad och klar
Packad och klar

På vägen mot Rörsjöarna såg jag en brun rygg röra sig mellan tuvorna. Det var en hermelin igen. Jag förklarade för Gunsan vart jag sett den men vi såg den inte igen. Då vi var på g igen kom den springandes mot oss. Stannade till vid varannan tuva och spanade, gullig varelse. Till slut pep den iväg.
Kort därefter kom en rejäl regnskur igen. På med skaljacka och bita ihop. Det börjar bli lite tjatigt nu. Vid sjöarna stötte vi ett par dalripor igen. De sprang iväg efter backen bara.
Fyllde vatten i sjön och tog en macka. Regnet drog vidare under tiden. Nu började vi färden ned för platån. Rejält stenigt men det mesta hann torka innan vi kom fram.

Paus i solen
Paus i solen

Vi kom ner helskinnade och tog en fika vid cafeterian.
På vägen hem blev jag stoppad av en polis med fartkamera…..
De hade både blåstest och farttest så jag klarade mig 🙂

Jag tror Gunsan fick lite blodad tand och har drabbats av både polar- och fjäll-bacillen nu.

2 thoughts on “Fulufjällets Nationalpark”

  1. Var vi än kommer så är naturen på ett “annat sätt” och man drabbas om och om igen av kraften & det vackra. Att jag sen blev spöad i vändtia gör ju att revanschlusten flödar och den kan jag ju bara ta i fjällmiljö ;)…….

Leave a Reply to Gunsan Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.