Ledig fredag och jag bestämde mig för att åka till Knuthöjdsmossen i Hällefors. Jag åkte på torsdagen och skulle spendera natten på plats för att få både kvälls och morgonljus att fota i. Där häckar den minsta av lommarna, smålommen. Mossen är full av mindre små avlånga sjöar där den kan fiska.
Efter dryga tre timmar i bilen rullade jag äntligen in på grusvägen som tog mig fram till mossen. Ombytt och klar en kvart senare gick jag ut på det för mig nya stället.
Jag letade efter lite större/längre pölar där det finns tillräckligt lång startsträcka. Ganska snart hittade jag två par men de var långt bort. Ett varv runt mossen och tillbaka på platsen hade de närmat sig land.
Lite kvällsgymnastik
Det blev ett antal bilder på kvällen. Jag träffade även ett par trevliga herrar och hade givande samtal med dem. Tillsammans lyssnade/såg vi storspov, småspov, smålom och storlom. Några olika snäppor hördes också.
När solen var borta packade jag ihop och gick tillbaka. På vägen mot bilen mötte jag en kniphona med sju ungar.
Vid bilen var det rejält med mygg. Jag åt några mackor och borstade tänderna. Säten var redan nedfällda och sovplats förberedd. Skulle luften räcka? Klockan elva öppnade jag dörren för att släppa in fräsch luft. Då kunde jag höra en berguv ropa i närheten. den höll på i tio minuter innan den slutade. Jag kröp åter tillbaka till täcket som jag lånat av Ozzy (schäfer) och somnade efter en stund.
Halv fyra ringde klockan. Det var hårt i “sängen” och inga problem att kliva upp. Frukost och iväg mot en tidig morgon på mossen. Solen lyste röd i horisonten och dimman låg tunt över vattenpölarna.
Jag fotade lite lom i dimman och vandrade runt där. Göken gol runt omkring till den plötsligt satt i en torraka i närheten.
Solen hade jagat bort dimman men för de flesta platser blev det motljus. Åker jag hit igen skall jag satsa på ett eftermiddag/kvällsbesök. Bortanför en liten pöl kom familjen kanadagås vandrandes. De hoppade i vattnet och simmade förbi mig. En unge hade lite svårt att hänga med och ledsagades av den andra föräldern.
Jag mötte senare en kille som var där med fyra spanjorer. Efter att jag pekat ut två lommar begav de sig däråt vilket resulterade i att lommarna simmade tillbaka mot mig. När de rundat en liten gräsö gick en upp på land och lade sig. Inte kan de väl ha boet så nära vattnet och lågt tänkte jag och då den andra lommen också tar sig ur vattnet. De var tydligen inte klara med kärleken för i år.
Lommen spenderar all tid i vattnet förutom vid häckning. Den har benen så långt bak att det nästintill gör det omöjligt att gå på backen. De har inte så lätt att lyfta från vattnet heller. Benen går som en aktersnurra där bak.
När de väl lyft lågflyger de en bra bit innan de kan stiga.
Ett par smålommar simmar tillsammans.
Ljuset blev rejält hårt och lommarna lade huvudet på ryggen för att vila längst bort i pölarna. Jag var nöjd och packade ihop halv elva.