Denna vecka har jag letat sparvuggla. Ett flertal kvällar har jag besökt områden jag trott att det ska finnas ugglor och provat locka på dem. Till slut fick jag svar på två ställen.
På fredagsmorgonen gick jag upp tidigt för att hinna med innan jobbet. En kall men fin morgon och massor av fågelljud. Jag fick dock aldrig något svar från ugglan.
Det blev en lika fin morgon idag. -3 visade biltermometern då jag parkerade. Redan då jag gått en bit upp i skogen hörde jag ugglan ropa. Jag lockade på den och den satte sig i klassisk sparvuggla pose.
Efter en stund kom några småfåglar som inte gillade ugglans närvaro och jagade bort den. Modiga fåglar eftersom den lilla sparvugglan trots sin storlek till och med slår trastar. Norra Europas minsta uggla är mellan 15 och 19 cm lång (domherre 15-17).
Efter en stund hörde jag sparvugglan bakom mig och provade att locka den igen. Sekunder efter det blev det liv på blåmesarna där bakom och när jag vänder mig om sitter ugglan 5 meter ifrån mig mitt i småträden.
Det blev ingen bild med blå himmel i en låg gran men jag är ändå nöjd att få sett den på så nära håll.
Äntligen! Jag som blev imponerad av hur du kunde locka fram ugglan häromkvällen ångrar nu att jag inte hängde på. Söt fågel…:)
If you snooze you loose 😉
Ja, visst är de söta.
piiiieeeeeeee piiiieeeeeeee vistt är det så den jäkeln låter? Kommer ihåg i min ungdoms dagar när man tältade i Duved och en sån här liten rackare höll låda när man skulle sova. 😉
Ha,ha, det lät inte som någon höjdare. De hörs bra om de är i närheten. Jag kan tänka mig att det var svårt att sova.