Midsommar och upp till Varghotellet igen. Adrenalinet hade knappt lagt sig från gårdagen innan det var dags att sätta sig i bilen igen. Gunsan och jag åkte tidigt då vi skulle upp på Järvsö-klack först. En något brant stigning tog oss upp på toppen där det var otrolig utsikt över Ljusnans dalgång.

Gunsan hade gjort mina specialmackor med salami och brie. Det smakade gott.

När vi gått stigen runt topplatån gick vi nedåt igen för att åka och hälsa på vargarna. Mamma, pappa och fem fjolårsvalpar låg och latade sig i värmen. De små syntes inte till. En Highland Park 18 Yo avnjöts under tiden vi studerade vargarna som vaknat till liv. Därefter gick vi ut för att kolla in övriga invånare i parken. Dörrarna hade slagits igen och vi var ensamma i parken förutom några djurskötare som fyllde på foder till renarna.
Hungern gjorde sig påmind och vi passade på att äta innan vi gick till hagen med getter och kalven Jossan. Det kan inte vara lätt att vara kalv och växa upp med fyra getter. Jossan stångades försiktigt precis som getterna och när de hoppade upp på en sten skulle hon göra likadant. Det gick ju så klart inte utan hovarna gled undan och hon åkte i backen och såg chockad ut. Jag tröstade henne och hon kom på fötter igen.

Kvällen spenderade vi med att titta på vargflocken utanför fönstret. Valparna blev både varsamt och omilt behandlade av sina syskon och mamma. Mamma Carla och pappa Dexter var inte överens och han jagades bort från valparna hela tiden. Kanske ville hon att valparna skulle få lugn och ro? När man är liten behöver både leka, äta och vila.

Vargen som blev förtjust i Alexander hade en tydlig roll i gruppen. Hon höll sig alltid nära valparna. En klar undergiven roll och svansen var ofta mellan benen. Samtidigt tror jag hon låg bra till hos sina föräldrar för de andra syskonen gav sig inte på henne. Om syskonen var uppjagade sprang hon snabbt ifrån. Värre var det för den fjärde systern som fick ta stryk. Hon hade också en låg ranking men var inte utsedd som barnskötare. Vissa gånger stod hon på sig och kunde minsann skrämma bort de syskon jag valde kalla översittarna.

Innan frukost blev det ett varv runt parken igen. De flesta djuren var igång med födointaget. Järvarna klättrade i träd och lo-honan låg dolt under klipphyllan och tog hand om sina två småttingar. Ugglorna såg mer trötta ut och vi passerade näst intill obemärkta. Ett rådjur tittade förvånat på oss och kom närmare. Det vädrade med nosen och luktade på fingrarna. När det märkte att det inte var någon fara vände det hjässan mot och ville bli kliat. Det var något nytt 🙂
Efter frukosten sa vi hej till Jossan och jag pratade förstånd med getterna. De ska inte lura henne att hon också är en get.
Vi lämnade rummet och åkte ner med bilen. Packade i dricka och korv i ryggsäckarna och begav oss upp på toppen igen. Usch vad det var mycket folk. Man blir verkligen bortskämd när man får ha parken för sig själv. Skrik från barn och högljudda “tyskar” förstör lugnet jag söker. Nåväl, vi stod ut ett tag i alla fall och var med på rovdjursmatningen.

Alexanders “kompis” är en jättevacker varg. Bara ett år gammal men har “man” som sina föräldrar där de andra ettåringarna är mer släta.

På hemvägen tog vi en omväg och kollade in en tornfalksfamilj. Mamma falk vaktade boet och pappa falk försökte skaffa föda.
Jag känner mig klart priviligierad som får ta del av djurens värld.